Skördefest på Åland

Årets skördefest här på Åland är över för denna gång och vilken tur vi hade med vädret! Lite blåsigt men strålande sol och härlig höstluft.
Under skördefesten så öppnar alla(nästan) Ålands gårdar upp under en helg och bjuder/säljer på hantverk, åländska råvaror, hembakat, godis och mycket mer.
Detta året fick Spira bara vara med på en av dagarna för att avlasta mig lite OCH för att avlasta henne själv. Hon blir så lätt upp i varv när det är mycket folk. Tänk då mycket folk OCH en massa djur på det, ojojoj!
 
Förra året gick det bra/helt OK när hon var med men det var faktiskt skönt att ha en hel dag utan henne, missförstå mig rätt.
Bilden ovan är ifrån förra årets skördefest. Svansen i vädret och nyfiken på ALLT och ALLA!
 
Detta året kom mina föräldrar hit under skördefesten och vi hade en underbar helg tillsammans! Mina fina föräldrar som är lite smått flänga...
Det är inte lätt att få en "bra" bild på dom men hellre fler roliga än bara en bra, eller hur!?
 
På söndagen fick Spira följa med, då skulle vi inte åka till någon av de större gårdarna utan två mindre. Det gick bra tills vi kom till den andra gården. Efter att vi parkerat och jag skulle ta ut Spira från bakluckan så stack hon! Jajjamensan, som ett spjut! 
Pappa hade nämligen på gården innan knäppt loss kopplet för att hon inte skulle trassla in sig. Jag knäpper aldrig av hennes koppel så jag öppnade bagageluckan och tog tag i kopplet. Jag räknade ju iskallt med att det var fast på halsbandet eftersom jag ALLTID har det så.
Spira hoppade ned och allt gick på en sekund, jag ser hur kopplet jag håller i inte sitter fast i Spira, sedan är det kört.
Spira springer som en galning rätt ut på den stora vägen som ligger bredvid parkeringen. Hon springer runt på de andra gårdarna och det är omöjligt att få kontakt med henne. 
Jag blir såklart livrädd att hon ska bli påkörd, jag springer efter och skriker men Spira skiter TOTALT i mig. Den där känslan var hemsk, jag tänkte att, "nu dör hon", snacka om katastroftänk på en gång men jag kunde inte styra mina känslor eller tankar.
Tillslut kom hon till mig och la sig ned framför mig, HELT slut var hon efter sin hysteriska löprunda. 
Jag var också helt slut, fy så obehagligt det var. Det är tur att det inte är så trafikerat här på Åland. Dessutom fick vi hjälp av ett par underbara människor som åkte sakta med sin bil på vägen för att "blocka" eventuella bilar som skulle komma. 
Mycket ska jag (och andra) få vara med om med denna lilla jycke. 
Eftersom jag blev helt slut och ganska upprörd efter Spiras "show" så försvann mitt intresse för gården vi var på. Vi åkte ganska fort därifrån för att istället hitta ett ställe att äta lunch på.
Vi fick en god och mysig lunch i solen på Ålands golfklubb. Spira var ganska trött men när det är något ätbart med i bilden får hon alltid energi!
Så det där med att avlasta mig och Spira detta året vet jag inte riktigt om jag lyckades med men en show bjöd vi på i alla fall!
 
Det är inte första gången något sådant här händer.
Men det är tur att Åland inte är så litet, då skulle nog alla(många) veta om den galna hunden och den galna ägaren.......mhm...! Ni som förstår, ni förstår.
 
/Linda

En Ridgebacks liv

Hundblogg

RSS 2.0