Sover sött

När Spira var liten så kunde hon sova i alla möjliga positioner (det kan hon iof nu med) och hon somnade på en gång. 
 
 
 
Idag när hon ska somna på natten är det oftast alltid något hon hör utifrån och måste skälla lite på. Jag vet inte om man kan kalla det för att skälla, det låter mer som höga pustningar, "buof"! 
Hon ger sig inte heller utan hon ska alltid ha det sista ordet, hon är för rolig!
 
 
Nu ska jag iväg på jobb och i eftermiddag ska Spirran "hjälpa till" på trädgården! Det kan bli kul...
 
Trevlig fredag!
 
/Linda

Det är roligt att bada

En dag tog vi Spira till Hellasgården som är en mysig badplats i Stockholm. Jag tänkte att hon skulle få prova på att bada lite men det var inte helt uppskattat. Hon var väldigt försiktig med att gå i vattnet fast med lite hjälp av godis så kunde hon tänka sig att ta några steg till.
 
Den där högra baktassen var svår att få i rörelse kan jag säga! Den var hårt förankrad.
 
Jag ville inte tvinga Spira i vattnet med risk för att hon skulle ha fått en "traumatisk" upplevelse och sedan vara livrädd för vatten. Tanken var inte att skrämma henne för vattnet, utan låta henne utforska vattnet på egen hand. Nu kan bilden nedanför därför misstolkas men hon fick bara doppa tassarna lite, sedan upp igen. När hon sedan fick gå själv igen så gick hon längs med vattenbrynet och plaskade. Det var kul att se att hon inte var rädd för vattnet utan nyfiken.
 
Ibland behöver man lite hjälp på traven...
 
Rhodesian ridgeback är ingen "typisk" vattenhund utan dom är drivande hundar samt sök- och spårhundar. Huvudsakligen är dom en sällskapshund. Vilket de flesta hundar kanske är?
Vill man ha en hund som tycker om att bada finns det andra raser, så som:
Amerikansk cockerspaniel, Golden retriever, Labrador retriever, Portugisisk vattenhund.
Dessa hundar är stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar​.
 
Självklart kan det vara så att en Ridgeback älskar att bada medan en Labrador avskyr det. Men om man ser till hundarnas "syfte" och vad de är framavlade till så finns det raser som är mer lämpliga att bada/simma än andra.
 
Jag tänkte dela med mig av lite historik om Rhodesian ridgeback som jag hittat på SKKs hemsida.
 
Historik
Rhodesian ridgeback härstammar från södra Afrika där de tidiga nybyggarnas hundar korsades med jakthundar med den karakteristiska ridgen, en mothårs växande hårkam på ryggen. Behovet av en snabb, stark, uthållig och modig hund fanns. Arbetssättet var att i flock trötta ut viltet med snabba och effektiva rörelseförflyttningar, så att jägaren fick viltet, speciellt lejon, på nära skotthåll. Rasen skulle också fungera som vakthund. Den första rasstandarden nedtecknades 1922 av F. R. Barnes i Rhodesia (nuvarande Zimbabwe). Rasen kallas också för afrikansk lejonhund.
 
Jag tycker att Ridgebacken är en otroligt vacker och ståtligt hund. På bilden nedan är Spiras föräldrar, tyvärr finns inte fina Impala med oss längre. Hon är nu i hundhimlen. <3
 
Om du är intresserad av att köpa en Ridgeback rekommenderar jag dig att gå in på Djungelkattens hemsida. 
 
 
/Linda

En helg på landet

Så var det dags att åka till vårt landställe över en helg. Det innebar en bilfärd på ca två timmar och jag hade förberett mig på x-antal spyor och gnäll men det gick verkligen över förväntan!
Spira blev inte alls åksjuk (antar jag) och gnällde inte särskilt mycket utan var ganska nöjd med att sova i mitt knä. Vi gjorde flera stopp på vägen så att hon fick rastas och vila lite ifrån bilen. Det var en väldigt varm sommardag så hon behövde få i sig mycket vatten, likaså vi andra.
Jag upplever att de flesta restauranger och fik är generösa med att erbjuda vattenskålar till hundar men jag rekommenderar att alltid ha med en egen!
 
När vi väl kom fram till landet så var det en trött men nyfiken tjej som stapplade omkring på gräsmattan. Det var så vackert väder och jag minns hur nyfiken Spira var på den nya miljön. Hon skulle gärna långt in i buskarna och kika!
 
Hon gick omkring och inspekterade området en stund men sedan blev hon trött och ville sova. Då blev det mys i vår hängstol som vi har på altanen, den är så himla skön. Om du har möjlighet att köpa en sådan så skulle jag varmt rekommendera det!
 
Det var så fint att bara sitta där tillsammans med Spira i mitt knä och se ut över skogen, lugnet. Den där lilla fyrbenta saken skulle nu vara en stor del av mitt liv, vilket lyckorus.
 
Det var även under denna helgen som Spira fick åka sin första båttur. Vi tog båten en kort sväng runt om i området för att sedan gå i land på vårat smultronställe. Spira var väldigt medgörlig som valp, hon protesterade inte när jag bar henne ombord på båten utan verkade mer tycka att det var spännande. Hon var som sagt en väldigt modig och nyfiken tjej.
 
Mamma njuter på smultronstället. Jag älskar verkligen den platsen. Där får man ro i själen.
 
Jag får skämmas lite över att ingen av oss har flytväst på bilden och jag har dessvärre ingen bra bortförklaring heller. Men vi åkte väldigt sakta och var väldigt försiktiga.
Jag kan tillägga att vi köpte en flytväst till Spira efter detta tillfälle då man såklart alltid ska ha det, hund som människa!
 
Som liten valp blir man väldigt trött efter en båttur och då är det skönt att få lägga sig på soffan och vila lite. Denna soffa står ute på vår altan och därför kan det även komma en hel del flygfän, vilket det såklart gjorde. Spira var bra med i matchen på att reagera varje gång hon hörde något som surrade (vilket var rätt ofta) men tillslut så var hon borta bland molnen, eller rättare sagt, ute på ängarna och sprang.
 
När vi var på landet den helgen så sprang Spira gladeligen omkring på trädgården i sin lina och levde loppan. När jag vid ett tillfälle skulle ta in henne för att ge henne mat upptäckte jag en massa röda utslag på hela hennes mage. Gissa om jag fick panik, som den "hyperoroliga" nyblivna valpägare jag var! Med Spira hårt i min famn ropade jag efter min mamma som då fort kom infarandes genom dörren.
Mamma trodde väl att någon höll på att dö så som jag lät men det var bara lilla Spira det handlade om. Ingen av oss förstod vad det kunde vara för bett/utslag men mamma misstänkte att det förmodligen kunde vara något ifrån trädgården. Jag skickade en bild till uppfödaren (Dejavú?) och beskrev vad som hade hänt men hon var lugn, det var förmodligen bara några knottbett det handlade om.
 
Dagen efter köpte vi Desivon som vi baddade Spiras mage med och ja, utslagen blev genast bättre. Stackars Spira som fick växa upp med en sådan överbeskyddande och smått hysterisk matte. Fast jag kunde inte rå för det, hon var ju mitt ALLT, min lilla guldklimp.
 
Trots mitt lilla, fina, hysteriska utbrott så var det en underbar helg på landet. Jag och Spira sov i min stuga där vi hade det riktigt mysigt om kvällarna.
 
 
/Linda
RSS 2.0