Tuff eller bara korkad?

Jag har för en tid sedan, tränat Spira på att hoppa upp på stenar för att skapa bättre balans hos henne. Där vi bor finns det ett ställe med flera lite större stenar på rad. Varje gång vi går förbi där så har jag tränat henne på att hoppa upp på den första för att sedan gå vidare på de andra stenarna. När hon är klar får hon alltid en godis. Dessa stenar är inte höga, de når upp till mina knän ungefär.
Stenen på bilderna här når mig säkert upp till naveln. När jag gick på en liten promenad med Spira igår ser jag hur hon lyfter upp svansen när hon ser den stora stenen. Precis som att hon vet, om hon hoppar upp på den får hon en godis. Detta måste dokumenteras tänker jag och tar fort som tusan upp min mobil!
Med självförtroendet på topp (svansen upp i vädret) ser jag hur hon ökar farten lite för att ta sats. Jag hinner bara sucka och säga, "Men snälla Spira, du kommer inte.." innan Spira redan hoppat upp och lite panikartat kraffsat med framtassarna på stenen för att hålla sig kvar på den. Bakbenen åker sakta nedåt och hon hamnar rätt hårt med magen på stenen, glider och ramlar sedan ned på marken.
Hon var faktiskt väldigt nära på att komma hela vägen upp, så vi kanske får göra ett nytt försök på nästa promenad. Om någon såg mig vid detta tillfälle, jag är ingen djurplågare men ibland är det nyttigt att få lära sig genom den hårda vägen....eller marken. Hon såg inte särskillt besvärad ut när hon snabbt reste sig upp och skakade av sig lite barr som fastnat på ryggen ifrån marken. Det roliga är att hon faktiskt såg lite nöjd ut efteråt, för hon kom lätt tippandes på tassarna och vifftade glatt på svanen när hon fortsatte promenaden. Hon "bad" inte ens efter godis utan gick bara helt oberörd förbi mig. Haha, hon är verkligen för rolig ibland. Jag skulle så gärna vilja veta vad som pågär där uppe i lilla huvudet.
Spira har ett ärr på insidan av hennes bakben, det är ifrån en annan sten som hon hoppade upp på och gled ned ifrån. Hmm, det kanske var en dum idé att börja träna balans på stenar med henne. Eftersom hon uppenbarligen inte kan se skillnad på en stor och en liten sten. Vilken sten som faktiskt är realistisk att försöka hoppa upp på och vilken man absolut inte bör försöka hoppa upp på.
Jaaaa, jag vet att hon bara är en hund och kanske inte förstår bättre. Att jag som matte borde kliva in och säga nej istället för att kasta mig över mobilen. Dagens multimedia samhälle...
 
/Linda

Midsommar på landet

Detta året firade vi midsommar på mitt landställe i Sverige och det var verkligen sååå himla mysigt. Både jag och min sambo kände att vi ville komma iväg ett tag och eftersom vi båda hade möjlighet, tog vi en vecka tillsammans på landet. Mina föräldrar och min mormor kom på torsdagen och stannade till söndagen. Så vi firade alla midsommar tillsammans.
Spira trivs väldigt bra på landet men fy så mycket fästingar vi hade där i år!!
Vi firade midsommar på landet när Spira var 1 år, år 2015 och jag kan inte minnas att det var såhär mycket fästingar då!
Som tur är så har jag givit Spira Bravecto, en tablett mot fästingar och jag tycker den fungerar väldigt bra. Fästingarna vandrar bara omkring på henne utan att suga sig fast. Skulle dom suga sig fast så är det meningen att dom ska dö på grund av Bravecto. 
 
Händiga pappa snickrade ihop en liten midsommarstång som vi sedan klädde tillsammans.
Det är verkligen mysigt att åka båt med Spira, hon är så orädd och nyfiken. Denna gången var hon väldigt trött, hon somnade nästan när hon satt längst fram i båten, haha.
Som sagt så firade vi midsommar på landet 2015, när Spira då var 1 år gammal och hon har verkligen blivit större skulle man kunna säga. Fast visst är hon sig lik!
Jag minns så väl den där första tiden när jag precis fått hem Spira. Jag var livrädd för att något skulle hända henne och jag ville ha henne nära mig heeeela tiden. Det är väl iof samma sak nu men jag har faktiskt blivit bättre på att släppa kontrollen, iaf lite! Fast ha henne nära mig vill jag inte just nu för hon tappar otroligt mycket päls. Bara jag stryker henne lite lätt på ryggen så lossar det massvis med hår. Kanske börjar jag få en nakenhund....det skulle vara bra för min städnojja faktiskt!
 
Självklart blev det en midsommartårta med grädde och jordgubbar på midsommar! Tyvärr är jag inte så nöjd med resultatet men den gick att äta. Jag får försöka baka den igen snart och hoppas på att den blir bättre. Själva brödet blev liksom som en mjuk, seg, gummiliknande kaka och inte sådär "fluffigt" som det borde vara. Det blev i alla fall två olika fyllningar. En med choklad och en med vanilj.
Vi hade 5-kamp i vanlig ordning och mormor var riktigt vass med geväret. Den som tog hem segern var Tommy och soooom jag fick höra det sedan. Men men, något måste han ju få vinna ibland!
Det var en välbehövd semester på landet. Att få umgås med familjen och bara vara i den vackra naturen är balsam för själen!
Vi hade tur med vädret när vi var där men såklart så var just midsommarafton lite blåsig, kall och då och då kom det regn. Vi kunde i alla fall utföra vår 5-kamp utomhus men sillunchen blev inne i stugan.
Många härliga promenader gjorde vi och vid bryggan spenderades mycket tid.
Några härliga yogaövningar utfördes på bryggan och Tommy börjar komma in i yogavärlden han med, haha!
Tänk så mycket naturen påverkar oss. Varje gång jag är på landet så inser jag hur lite som jag egentligen behöver i mitt liv. När jag är bortkopplad från alla prylar där hemma, utan smink, utan krav, utan "måsten". Bara barfota i gräset med frisk luft. Visst bor jag mer lugnt och naturnära nu när jag bor på Åland jämfört med Stockholm men det är ändå inte samma sak. På landet är allt så avskalat.
Så nu när jag är hemma igen har jag fått ett ryck. Jag vill bli av med allt sådant som jag inte använder. Prylar som ligger i lådor, står i skåp, göms i förråd och samlar damm, bort bort bort!! Det som jag inte använder tänker jag sälja eller skänka. Det gör ingen nytta i mina skåp och efter varje gång jag får rensa så får jag ett lugn i mig. Jag tror det kallas feng shui, att rensa bort sådant i ditt hem som du bara spar på "i fall att".
 
/Linda

Nya blodprover och uppföljning

Igår var det dags för nya blodprover och Spira var väldigt duktig. Hon skakade lite mer än vanligt men lät veterinären göra sitt jobb! Alltså jag tycker ändå att det är lite märkligt. Spira skäller ofta(alltid) på hundar när vi går på promenad men hos veterinären så säger hon inte ett pip till de andra hundarna i väntrummet! 
Det är så himla skönt, även om någon annan hund skäller så är hon tyst. Jag får som en "aha-upplevelse", hon KAN faktiskt vara nära andra hundar utan att skälla. Det är helt underbart! Tänk om hon bara kunde göra samma sak på våra promenader, inte bry sig liiiika mycket. Herregud vilken dröm!! 
Eller tänk om jag kunde släppa henne lös ibland på våra promenader! Tänk om hon inte skulle skälla så fort jag hälsade på någon! Tänk om hon inte skulle skälla när det ringde på dörren. Om hon bara var lite mer cooool. Tänk om, tänk om, tänk om. Det handlar väl såklart mycket mer om mig än om henne. Hur jag har uppfostrat henne, hur jag har lärt/inte lärt henne, hur jag borde ha gjort från första början. Kanske skulle hon ändå ha de egenskaper hon har idag, det vet jag inte. Det kommer jag aldrig få reda på. Jag tycker att jag har försökt och jobbat mycket med henne redan sedan hon var valp men vem vet, kanske jag kunde gjort mer.
Det spelar ändå inte så stor roll just nu, för nu är nu och nu jobbar jag/vi med de förutsättningar vi har.
Veterinären gav Spira beröm för hennes kroppsform och päls, så kul att höra! Hon är verkligen fin i pälsen nu och det är en sådan lättnad. Då verkar det ju som att vaccinet fungerar som det ska, hon har ändå fått det i ett års tid nu. Gud så fort tiden går.
I och för sig så får hon även Apoquel varje dag men veterinären tycker att vi ska fortsätta med det fram tills hösten, då ska vi ta nya blodprover och eventuellt prata om att trappa ned på Apoquel. Det vi vill är att Spira endast ska behöva få vaccinet en gång i månaden och inte få några andra mediciner men samtidigt vill vi ju såklart att hon ska må bra! 
Just därför, eftersom hon nu mår bra och är fin i pälsen utan klåda så kör vi på som innan.
Vaccin en gång i månaden, Apoquel varje dag och dusch med specialschampo en gång i veckan.
Vi fick svar på blodproverna samma dag och allting såg bra ut, då blir man ju bara för glad! Så som jag oroar mig för den där lilla tösen, herregud. Jag gav henne två stycken bananbollar här om dagen när jag bakade utan att tänka mig för. Jag hade ju haft 2 matskedar kakao i degen!! Så då började jag direkt googla på hur mycket choklad en hund kan få i sig utan att det är skadligt. Sedan räknade jag ut hur mycket kakao spira kan ha fått i sig och det var lugnt men ändå var jag orolig.
Mina föräldrar bara suckade åt mig när jag berättade detta för dom (jojo, såklart jag berättade, detta var ju en tragedi!) eftersom vi i stort sätt gav vår förra hund, Cora, ALLT. Cora var också en Rhodesian Ridgeback och hon blev 15 år...trots en chokladbit här och där...och lite(mycket) annat också.
Fast jag kan inte hjälpa det, jag är en hönsmamma när det kommer till Spira och jag vet det. Ibland överreagerar jag på saker men jag bara ÄR så. Låt mig vara det.
Nu blir det i alla fall ingen mer choklad för Spira i fortsättningen oavsett vad andra ger sina hundar eller ej och oavsett om Cora fick choklad och levde i 15 år.
Jag tänker inte utmana ödet, det blir för mycket för mitt hjärta och huvud.
Efter veterinären blev det godiskalas! Spira skulle vara fastande inför proverna så du kan ju gissa om hon var hungrig sedan. Jag hade tagit med mig mat så hon kunde få direkt i bilen när vi var klara och det gick på ett naffs! Sedan var det än väldigt trött tjej resten av dagen, det tar på krafterna att träffa veterinären.
 
En hund på 10kg kan äta ungefär 12-40 gram mörk choklad utan att få så pass allvarliga symtom att veterinär eller djursjukhus behöver uppsökas. Två matskedar kakao = 12 gram. Jag hade kanske i lite mer så jag överdrev och tänkte 20 gram. Jag rullade totalt ca 13 stycken bollar, 20 delat på 13 är typ 1,5 och Spira åt 2 stycken bollar så hon fick alltså i sig ca 3 gram kakao......förstår du att jag har lite problem som håller på såhär? Trots att jag googlat och räknat ut detta så kunde jag inte helt slappna av men nu när blodproverna var bra så känns det lugnt. Tack, en klump av oro bort ifrån magen!
Förresten så fick jag svar ifrån Djurakuten angående mitt hjärnsläpp med vaccinet och det var ingen fara! Yttligare en klump av oro bort ifrån magen, tack-AR!
 
 
/Linda
RSS 2.0