Träning i hundgården

Det är verkligen enerverande att träna med Spira för hon gör inte som jag vill. När vi var i hundrastgården skulle jag öva balans, gå upp på stubbar men stackarn får bara fler och fler sår på bakbenen. Hon har liksom ingen koll alls, det enda hon tittar på är godisen i min hand.
Jag försöker locka med godisen nära henne, så hon inte ska slänga sig efter den. Jag försöker hålla godisen nära stubbarna så hon förstår att hon ska gå upp på dom (självklart ger jag även kommando om det). Jag försöker göra allting långsamt och metodiskt så hon inte ska gå upp i varv. Jag försöker andas och hålla mig lugn så hon inte ska känna av min frustration.
 
Allt går åt skogen skulle man kunna säga. Spira beter sig som att hon inte ens ser stubbarna, hon kastar sig upp, ramlar ned, glider med tassarna, får skrapsår, slår i hakan, får stubbarna på magen. Okej, jag kommer då fram till följande: stubbarna är kanske en dålig början eftersom de gör mer skada än nytta.
 
Munnen full av jord och huvudet fullt av små vilsna fjärilar...
 
Jag går till bildäcken som står uppradade, meningen är att hundarna ska krypa igenom dom. Det gör hon gladeligen och är väldigt duktig på! Hurra!!
Så jag tänker att vi övar balans på dom istället som är mjuka och inte lika lätta att skada sig på. Jag får henne att hoppa upp på däcken, braaa Spira, duktig tjej och så får hon godis.
Nu till själva "provet", jag ska få Spira att sitta ned på däcken. Hon står just nu och balanserar medan hon ivirigt slickar sig runt munnen för att få mer godis. Spira har någon konstig grej för sig att varje gång man ska sätta henne ned så backar hon. Det är som att hon inte bara kan sätta sig ned pang, bom, utan hon måste ta några steg bakåt varje gång?!
 
När jag nu säger "sitt", lyfter godisen lite bakåt framför hennes nos så huvudet lyfts och rumpan automatiskt sänks så ska hon ändå envisas med att backa!! Jag försöker då få henne att stanna, hålla kvar balansen, inte backa så hon ramlar.
Problemet är ju nu att den koncentrationen jag hade med godisen framför hennes nos och ögonkontakten är som bortblåst. Istället står jag nu hukad framåt, putandes med rumpan, har höger arm bakom hennes rumpa och krampaktigt håller i henne så hon inte ska ramla. Den vänstra handen med godis åker fram och tillbaka framför Spiras nos som självklart följer handen slaviskt.
Så var tålamodet slut och godisen skulle in i munnen vilket leder till att Spira hastigt ställer sig upp och gör ett litet miniskutt fram mot min hand. Glupsk som hon är så tar hon inte bara godisen utan i stort sätt hela min hand i munnen, aj!
Hon trycker dessutom bakåt det bildäck som hon satt/stod på så att det faller bakåt vilket leder till att Spiras bakhalva faller pladask ned och hon slår magen samt hakan i de främre däcken.
Fast hon ser inte ut att lida, hon fick sin godis och är rätt nöjd med det. Jag böjer mig ned för att se så hon är okej men jag kommer bara halvvägs. Hon springer istället som en tok bort från mig och däcken med full fart mot gårdens staket.
Jag förstår henne, det satt ju faktiskt en sjukt intressant (förstå min ironi) fågel på andra sidan av staketet. Suck.
 
Den där björken kunde hon i alla fall hoppa över utan problem, tjoho!
 
Det känns som att jag har sagt det förut men, skam den som ger sig! Jag tror att Spira skulle kunna bli väldigt duktig på en hel del saker om jag bara fortsätter att träna med henne. En del hundar lär sig på en gång medan andra behöver lite mer tid.
Jag ska även gå en hundkurs där jag förhoppningsvis får lära mig mer om hur jag som ägare/ledare ska göra för att lättare få kontakt med Spira.
Visst känner jag mig som världens sämsta matte ibland (ofta) och tänker att någon annan skulle kunna åstakomma mycket mer med Spira än jag. Men nu är Spira min hund och jag tänker f*n inte ge mig. Jag ska nog kunna få pli på henne jag med.
 
Om någon såg mig i rastgården så fick hen sig ett riktigt gott skratt men det bjuder jag på. Någonting ska jag väl bidra med här i världen och vad är bättre än att få människor till skratt!
Det är knappast första gången någon skrattat åt mig/oss, jag har bjudit på en hel del shower med Spira, tyvärr oplanerade/omedvetna shower men ändå, show som show. Skratt som skratt.
 
 
/Linda

Ridgebacksträff

Idag har Spira fått träffa en annan ridgeback för första gången sedan hon var valp. Så himla roligt att se hur hon betedde sig men jag vet inte om jag tycker att hon var så annorlunda, kanske lite mer valpig. Spira skällde (som väntat) när de först möttes och sedan även lite i rastgården. Vi gick först en promenad tillsammans så att de skulle få bekanta sig lite med varandra, Spira var väldigt ivirg. När vi sedan kom till rastgården så blev det full fart på Spira medan Ebba var mer reserverad.
 
 
Ebba är 5,5 år och hon är så himla fin. Så lugn och tyst. Lite balansövningar bjöd hon på också, väldigt duktig! Hon gick upp, lugnt och metodiskt på stubbarna sedan stod hon kvar stilla. Hon ställde sig till och med på en stubbe med alla fyra benen samtidigt, imponerande!
När jag skulle försöka göra samma sak med Spira så såg det inte riktigt lika graciöst ut....kaos är ett bra ord. Spira liksom kastade sig upp, snubblade, fastnade med tassarna, fick stubbarna på magen och var inte stilla en sekund, suck. Fast det är väl bara att träna, träna, träna.
 
Som sagt så blev Spira väldigt valpig i rastgården, hon sprang runt i cirklar, grävde som en tok och skuttade som ett rådjur. Ebba stod och undrade vad Spira höll på med men lite busade dom tillsammans också.
 
När vi sedan skulle gå tillbaka till våra bilar var Spira mycket lugnare och drog inte alls lika mycket som i början. Jag önskar att Spira blir som Ebba en dag, lugn och inte lika dragig i koppel. Det ska jag se till att hon blir med hjälp av träning. Skam den som ger sig.
 
Nu är det en väldigt trött tjej här hemma, jag och Tommy är rätt slut vi också så det blir skönt med en lugn och härlig lördag nu.
 
/Linda

Bus och lek på rastgården

Jag har sagt det förut men säger det igen. Det är så himla härligt att se när Spira springer omkring och leker, hon ser verkligen ut att trivas och må bra, underbart!
Igår fick hon busa med en god vän, Affra och även den gamle tanten Tuss (en schäfer ) var på lite bushumör.
 
Skannar av området innan gänget kommer.
 
Spira kan verkligen se bekymmrad ut ibland och igår stod hon och stirrade på mig länge. Hon hade en frågande blick, "Alltså, var är mina kompisar?...Eller måste jag leka med bara dig...?"
 
 
Men hon behövde inte vänta länge förens gänget kom och då blev det full fart! Eller till en början och lite av och till var Spira lite frånvarande, kanske berodde det på värmen eftersom det var väldigt varmt, vad vet jag. Ibland undrar jag vad som försigår i det där lilla söta huvudet och ibland vill jag nog helst inte veta.
 
Spira och Affra busar!
 
Gamla, fina Tuss var faktiskt mer bussugen än i vanliga fall!
 
Nabben, som rastgården heter är faktiskt en riktigt fin gård som är perfekt för lek och bus.
 
 
/Linda
 
RSS 2.0