Borta bra men hemma bäst

Nu har vi kommit hem igen efter en längre semester på Boracay, en ö i Filippinerna. Det har verkligen varit en händelserik semester eftersom Filippinerna drabbades av en tyfon som även till viss del träffade Boracay. Vi har därför fått vara med om ett riktigt oväder som ledde till översvämningar, strömavbrott och förstörda butiker. När något sådant händer så inser man hur bra vi i har det som bor där vi bor.
Vi fick några fina dagar också vilket jag är tacksam för men nu i efterhand så är jag "glad" över att vi fick se den  mörka sidan av att bo i de där "paradisländerna" som vi så många drömmer om.
Som grädde på moset blev jag dessutom magsjuk sista veckan och fy tusan så hemsk det var men man klarar av mer än vad man tror. Nu när vi kommit hem har jag dessutom blivit förkyld, allting på en gång. Det är väl lika bra?!
 
Mina föräldrar var hundvakt till Spira när vi var borta och det känns så himla bra när hon är hos dom, jag vet att hon är i bra händer då. Jag hade ett bokat besök till Djurakuten som min mamma fick åka med Spira till och äntligen ska hon sluta äta kortison!
Innan vi åkte hade Spira fått nya utslag vilket såklart gjorde mig orolig men efter besöket hos Djurakuten känns det bättre igen och nu hoppas jag den nya medicinen ska fungera bra.
Jag baddar nu även på hennes utslag med alcogel morgon och kväll vilket ska förhindra utslagen. Den nya medicinen ska hon äta tills vidare förutsatt att hennes blodprov (efter att hon ätit medicinen i fyra veckor) visar bra resultat. Jag håller tummarna för det.
Annars är det samma visa som förut med vaccin var 4e vecka och dusch en gång i veckan.
Min älskade vovve som jag saknat så himla mycket. Det finns så många hundar som har det dåligt, det var hemskt att se de stackars vilda hundarna på Boracays gator. De var fulla med sår och hade skabbig päls. Där är det nog många hundar som lider av både den ena och andra allergin utan att kunna få någon hjälp. Om man ändå kunde rädda dom alla!
 
Eftersom vi var borta under julafton så kommer här en sen julhälsning ifrån oss. Jag hoppas att du haft en fin och härlig jul hur du än firade eller inte firade.
Nu ska jag badda på Spiras sår, sedan blir det vila i soffan. Spira är bra sällskap när man ska ta det lugnt, hon ligger gärna och myser bredvid.
 
//Linda
 
 
 

God jul och nya sår

Tiden bara springer iväg nu. Förra helgen var mina föräldrar och min mormor här på besök. Eftersom jag och Tommy är bortresta under jul så passade vi på att fira lite jul när dom var här. Det var verkligen mysigt och jag fick liiite julkänslor i alla fall!
När mina föräldrar åkte hem igen så tog de Spira med sig eftersom hon ska vara hos dom när vi är bortresta. Det är så tomt här hemma utan henne och helt plötsligt kan man bara tänka på sig själv. Konstig känsla men samtidigt faktiskt lite skönt också om jag får säga så. Saknar henne gör jag redan, trots att det är skönt.
Nu är Spira röntgad och resultaten såg bra ut. Armbågarna hade inga fel men höfterna hade B (skala A-F) vilket betyder en liten anmärkning men inget allvarligt. Det känns skönt att ha det avklarat med bra resultat. 
Däremot har hon börjat fått sår igen, nu på magen och runt rumpan/upp på svansen. Så himla ledsamt men i december ska hon till Djurakuten för uppföljning vilket verkligen känns behövligt och bra!
 
/Linda

Klippkort hos veterinären

Nu är det mycket som sker i livet och dagarna bara försvinner. Jag har nu i alla fall fått en tid för röntgen till Spira här på Åland, vilket känns väldigt skönt.
Jag har även bokat ett återbesök till Djurakuten i Stockholm för att prata om Spiras allergi. 
Jag blir så himla lätt stressad kring Spira. Det kan vara allt från att jag har glömt klippa hennes klor till att hon skäller på andra hundar.
Nu har jag lärt mig, mycket tack vare min nya bok(se bilden ovan), hur himla fort och lätt hundarna plockar upp människans mående och känslor.
Självklart känner Spira av min stress och oro, jag kan inte försöka dölja det. Jag måste bara fortsätta att jobba med det.
 
För någon dag sedan kom stressen igen, som en klump i magen. Jag insåg hur mycket hår Spira tappat, alldeles kal på vissa ställen. 
Jäkla allergi var min första tanke. Sedan såg jag små sår vid öronen och på magen, då ville jag låsa in mig på toaletten och gråta. 
Hon får ju sitt vaccin och kortison precis så som veterinären sagt, hur kan det då bli såhär?!
Sedan såg jag hur svullen hon var i rumpan och japp, där var det variga sår och en lukt som är svår att beskriva men vidrig är ett snällt ord.
 
Suck. In akut till veterinären där de konstaterade att Spira hade analsäcksinflammation, IGEN. Veterinären förde in två fingrar i rumpan för att trycka ut den illaluktande smörjan medan Spira skrek som en stucken gris. Vi båda fick hålla om henne med all vår styrka, inte alls kul. Lilla gumman.
Så inte nog med att Spira har sin allergi, nu har hon även analsäcksinflammation som tydligen är något som kan vara(är) återkommande. Tjoho! Klippkort hos veterinären.
 
Min älskade vovve, det är inte alls kul att vara hos veterinären.
Att jag reagerar så som jag gör beror mycket på att det har varit en sådan fruktansvärt jobbig resa just med Spiras allergi. Minsta lilla tecken på henne gör mig alldeles nervös. Jag vill bara att det ska vara bra nu men jag vet att det tar ca 1 år innan man kan se ett riktigt resultat av vaccinet. Jag vet att det kan komma lite bakslag, de har Susanne Åhman på Djurakuten informerat mig om men ändå blir jag arg och ledsen. 
 
Nu längtar jag tills att Spira ska få komma dit igen i December. Så att det får se henne och göra en bedömning.
 
/Linda 
RSS 2.0