Allergin finns alltid där

Det här med Spiras allergi är någonting som har tagit väldigt mycket energi av mig och gör fortfarande oavsett om jag vill eller ej. Det är ingenting jag kan styra över att jag reagerar som jag gör. Jag är som jag är men jag har lärt mig att ta ett steg tillbaka, tänka realistiskt och göra det bästa av situationen.
Nu under julen såg jag hur allergin visade sig på hennes öron. Det blir som små vita "fläckar" i pälsen som man sedan kan dra bort. Pälsen blir liksom lite mjällig. Mina föräldrar hade inte alls lagt märke till detta men självklart gör jag det som granskar den där hunden med lupp! Som sagt, jag är som jag är, ibland hopplös men jag kan inte rå för det!
Nu var detta absolut ingenting allvarligt och jag vet ju att hon kan få värre perioder trots att hon får sitt vaccin (en gång i månaden) och sin medicin. Ändå gör det där lilla att jag får en klump i magen, det går på autopilot. Det är då jag MÅSTE ta ett steg tillbaka, lugna ned mig och tänka positivt.
Åren går så himla fort och hon har nu haft sin allergi i 2 år! Jag minns så väl den första tiden, när jag ännu inte visste vad hon drabbats av. Den där maktlösheten och totala frustrationen över att inget kunna göra, bara se hur hon mådde dåligt.
Jag är så tacksam för Djurakuten i stockholm och deras hjälp, det var en sådan lättnad att få veta vad hon led utav.
 
/Linda



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

En Ridgebacks liv

Hundblogg

RSS 2.0