Minusgrader och snö

Det är fantastiskt fint väder ute just nu. Solen skiner och snön glittrar fint på marken. Imorse var det -12 och nog för att jag föredrar värmen men när det är så vackert väder som nu, då är det helt okej med lite kyla.
Spira älskar verkligen snön, hon hoppar och vill busa så fort vi kommer ut. Igår lekte jag med henne på vår altan, eftersom jag kan ha henne lös där så kan hon röra sig mer fritt. Hon sprang omkring och grävde som en liten tok i all snö. Jag slängde godisbitar åt henne i den djupa snön och hon slänger sig helt hänsynslöst ned i snö för att söka. Upp kommer hon sedan med en nos och ansikte täckt av snö, så söt. På min instagram (liindalundin) har jag en video på vår snölek!
Efter att man har busat i snön så är det mysigt att komma in i värmen och tugga på ett ben. När det dessutom är ett favorit ben, Dentastix, då hinner man inte lägga sig till rätta innan man börjar äta. Benet skulle ju faktiskt kunna försvinna om man inte skyndar sig...
Vi får se om det blir lite bus idag igen, troligen så blir det så! Jag tror vi tycker det är lika roligt båda två.
 
 
/Linda
 

Är det inte Spira, är det jag

Under en längre period så har min mage krånglat riktigt mycket med mig. Det är så fruktansvärt jobbigt och frustrerande. Jag kan förstå på sätt och vis varför den krånglar men jag tycker att det borde försvinna nu. Om jag bara knäpper med fingret så är alla besvär borta för all framtid. Fast nu är det ju inte riktigt så enkelt, tur är i alla fall att det finns medicin att få.
 
Jag tror att jag har sagt det förut men åh så jag älskar sommaren! Och Spira såklart.
Jag börjar att tänka på Spira när jag själv mår dåligt. Tänk så jobbigt hon måste ha haft det innan hon fick sin medicin! Och hur mår hon egentligen nu? Det kan jag ju aldrig riktigt veta till 100%, hon har visserligen inte några sår eller extrem klåda just nu men visst går det i perioder med kliandet. 
Fast det är väl som sagt som för oss människor med allergi. Det är bättre och sämre periodvis, även fast man äter sin medicin.
Sedan har jag mer och mer börjat "slappna av" när det gäller Spira. Mitt extrema kontrollbehov av henne hela tiden har lugnat sig och jag jobbar på det dagligen. Det höll på att tära sönder mig, Spira och min och Spiras relation men nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Vi ska bygga upp en fin, lugn och tydlig relation tillsammans. 
Jag är evigt tacksam för att jag hittade Mervi Kärki / Hundinspiration , Sveriges första rekommenderade Dog Listener. Hon har hjälpt/hjälper mig otroligt mycket och utan hennes hjälp vet jag inte hur det hade sett ut idag! Jag vill inte ens fundera på det. Då var då och nu är nu. Här & nu, andas in....andas ut.
Jag har läst Mervis första bok som jag varmt kan rekommendera! I julklapp fick jag även hennes andra bok som jag precis kommit igång med. Jag och Mervi har haft mailkontakt och jag har även fått telefonrådgivning som gav mycket bra tips och råd.
Nu har jag även bokat in mig på hennes inspirationsföreläsning som är helt gratis på Scandic star i Sollentuna. Det ska verkligen bli intressant!
 
/Linda

Återförenade

igår så hämtade vi hem Spira hit till Åland och det är så mysigt att ha henne hemma igen. Båtresan gick bra tills en man i hundrummet ville klappa Spira. Han hade själv haft hund tidigare och var väldigt trevlig. Han hade varit med om hundar som reagerade på människor som druckit alkohol. Att hunden då inte kände sig säker/bekväm med den onyktra människan och därför sa ifrån.
 
Eftersom han hade druckit på båten så berättade han det innan han ville klappa Spira. Jag sa först nej till att låta honom hälsa eftersom jag vet att Spira kan bli osäker med nya människor och ibland skälla.
Allting gick sedan av bara farten, Spira hade dragit sig framåt i kopplet mot mannen som stod redo att hälsa. Han sträckte försiktigt fram sin hand för att låta Spira nosa på honom och Spira viftade på svansen och sträckte fram huvudet.
Sedan på en sekund hände någonting, hon hoppade lätt till med frambenen och började skälla. Mannen blev såklart väldigt chockad och backade fort men tog det inte så allvarligt. Han förstod att hon inte var helt bekväm med situationen och att hon kanske kände av hans alkoholintag.
Jag tog tillbaka Spira i kopplet och sa bara lugnt nej till henne och så var det inget mer med det. Vi satt sedan och pratade med mannen som satt framför oss. Spira sa ingenting utan låg då bara på golvet.
Nu i efterhand så funderar jag på hur jag kunde ha gjort annorlunda. För det första så ville jag inte att dom skulle hälsa på varandra, just för att jag var orolig för att Spira skulle skälla. Så i fortsättningen kanske jag ska vara mer bestämd och tydlig.
Fast om jag hade tagit tillbaka Spira i kopplet, haft henne bakom mig och sedan själv hälsat på mannen innan Spira så kanske det hade blivit annorlunda? Nu släppte jag fram henne med allt ansvar inför en helt främmande människa. Spira som dessutom är en osäker hund (jag tränar på detta) just nu blev nog ännu mer osäker och visste inte hur hon skulle reagera. Hennes instinkt blev då kanske att visa sig tuff/vakta oss. Eller vad tror du? Jag tar gärna emot andra idéer!
 
Hur som helst så ligger hon just nu och sover sött i sin säng. Hon har blivit duschad och fått nyklippta klor idag. Det gick jättebra, jag använde till och med inget hönsgaller vid duschen!! Woho, alla små framsteg är ett steg i rätt riktning!
 
 
/Linda
 

En Ridgebacks liv

Hundblogg

RSS 2.0