Sveriges nationaldag

Underbara Sverige, underbara Stockholm. 
 
Igår var det alltså Sveriges nationaldag och jag kan väl inte säga att jag direkt firade det men såklart uppmärksammade jag dagen. Jag är stolt och glad över att vara svensk. Hemma för mig kommer alltid att vara Stockholm, även om jag just nu bor i Mariehamn på Åland. Missförstå mig inte, jag tycker om Åland väldigt mycket och känner mig "hemma" här men Sverige och Stockholm har mitt hjärta.
För tre år sedan så firade Spira sin första nationaldag på vårt landställe. Det var bara jag, mamma och Spira som firade tillsammans med skumpa och jordgubbar! Herregud så fort tiden går. Nu har min lilla tjej blivit S.T.O.R.
Detta året blev det ingen skumpa för min del men Spira fick ett väldigt stort tuggben som jag tidigare köpt i Stockholm. Hon är lite lustig när det kommer till tuggben för hon börjar inte tugga på dom direkt. Hon bara nosar, kanske slickar lite och sedan går hon därifrån?! Jag vet inte varför hon inte börjar tugga direkt men med lite hjälp på traven så går det! 
Jag fick börja busa med benet för att hon skulle börja tugga på det. Visst började hon då tugga på det men bara om jag höll i det åt henne, snacka lat(bortskämd)!? Så fort jag släppte benet och gav det åt henne så lät hon det bara ligga bredvid sig.
Då tog jag upp det igen och höll i det en bra stund så hon liksom skulle "komma igång" med det. Min sambo kom hem ifrån jobbet, klev in i vardagsrummet och där satt jag i fåtöljen med ett stort ben i handen och "matade" Spira. 
Han bara höjde på ögonbrynen och skakade på huvudet men vi firade ju faktiskt bara Sveriges nationaldag! Det var ganska rogivande att sitta och titta när Spira kämpade med benet. En helt vanlig onsdag.
Sådär uttråkad såg hon ut när jag släppte benet till henne så hon skulle "hålla" i det själv. Det var alltså inte alls uppskattat och hon kunde absolut inte fortsätta tugga på det.
Efter ett tag så provade jag att ge henne benet igen och då fortsatte hon faktiskt att gnaga helt själv, woho! Ibland så behöver hon bara en liten spark i rumpan för att komma igång....och vem behöver inte det.
 
Imorse när jag vaknade och rullade över på vänster sida möttes jag av en stor och hårig rumpa. Nej, det var inte Tommys utan det var Spiras. Hon är inte blyg, utan hon är bra på att ta för sig. Det var ändå lite mysigt att få ligga och krama om henne innan jag skulle gå upp. Min älskling.
 
//Linda
emma
2018-06-07 @ 20:20:13
URL: http://nouw.se/islycka

haha kul att vakna till en hundrumpa

Svar: Haha ja men verkligen!
Linda Lundin




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0