En dragkamp till hundgården

Igår var vi en sväng till hundgården med Spira där det även var fem till andra hundar. Som vanligt blev hon tokig när vi parkerade på parkeringen en bit ifrån hundgården. Hon vet vad som väntar och hon blir så himla ivrig på att komma dit, FORT.
Hon drar i kopplet, ylar, skäller och kämpar så gott hon kan för att det ska gå fort. Det är helt hopplöst att gå med henne, det går inte. Det är en dragkamp hela vägen tills hon får komma in i gården och springa. Jag har försökt att träna bort detta beteende men ibland orkar jag inte, då låter jag henne dra hela vägen tills vi kommer in.
Fast det är väl tyvärr så att jag egentligen borde träna varenda gång vi ska till rastgården.
Jag har blivit tipsad om att lugnt och försiktigt få Spiras uppmärksamhet, få henne att komma tillbaka och gå fint. Det blir alltså 5 steg framåt och typ 10 steg bakåt. Alltså skulle det ta flera timmar att komma fram till rastgården om hon skulle behöva gå fint bredvid mig. Dessutom, för att få ännu bättre effekt på träningen skulle vi gå förbi rastgården när vi väl kommit fram. Just för att hon ska lära sig att det inte lönar sig att dra och vara jobbig. Vi ska kunna gå förbi en rastgård utan att hon varje gång ska få komma in.
 
Så, kanske är allt mitt fel. Jag tränar inte tillräckligt ofta eller mycket men livet kommer ibland(ofta) emellan och tiden finns tyvärr inte till. Så jag får skylla mig själv.
Jag är tacksam för alla tips och råd på hur jag kan göra för att få en trevligare promenad (ej dragkamp) till rastgården. Helst något som går fort och fungerar direkt, typ ett knäpp med fingrarna, abrakadabra!
Nej jag vet, det finns inga snabba genvägar. Vi måste göra det tunga och hårda jobbet, så som det är med mycket annat här i livet.
Tänk så skönt om "knäppamedfingretmetoden" skulle fungera! När vi väl och äntligen kommer in till rastgården så är det alltid lika härligt att se hur lycklig Spira blir. Hon springer som en liten dåre och skuttar över stenar och buskar. Då är hon helt plötsligt som en helt ny hund.
Så fort jag stoppade ned händerna i mina fickor så fick jag sällskap. Hundarna var snabba på att komma till mig med förhoppningar om att jag skulle ge dom godis. Jag börjar tvivla lite på Spiras luktsinne samt hennes syn då hon ibland kan missa godisbitar jag lägger ut åt henne.
På bilden nedan så har min sambo lagt ut en godis och ja, du ser ju själv var godisen är och var Spiras nos är. 
Idag är det en regnig dag och solen har inte visat sig på hela dagen. Det är inte konstigt att jag känner mig konstant trött denna årstid. Solen behövs!! 
Spira som inte är så förtjust i regnet vill helst inte gå ut på promenad men det blir att släpa med henne på några vändor. Ut måste hon och jag med för den delen, frisk luft är härligt och det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder sägs det.
Dessutom har jag lovat mig själv att aldrig mer klaga när det regnar här hemma. Efter det ovädret vi fick uppleva på Boracay så är vårat dåliga väder här hemma en fis i rymden.
 
Trevlig söndag!
/Linda

Det är kyligt ute nu

Det har blivit riktigt kallt ute nu, minusgrader och Spira som fäller väldigt mycket päls nu fryser såklart.
Jag beställde en jacka till henne via nätet men den var tyvärr lite liten och värmer ingenting på hennes kala ben.
Så nu är jag på jakt efter en varm jacka med ben alternativt en jacka som går lite längre ned på benen.
 
Jag hittade en riktigt bra jacka idag men tyvärr är den lite tajt framtill vid bröstet på henne. Hon går dessutom väldigt konstigt i den, som att hon skulle ha något på fötterna, stora klumpiga steg. Jag vet inte om det beror på att jackan är för liten eller om det är för att det helt enkelt känns ovant?!
 
Imorgon ska jag ta med mig Spira till affären så får expediten hjälpa mig.
 
Hon är väldigt söt i jackan i alla fall!
Men visst känns det väldigt konstigt att hon skulle behöva en storlek större??
 
/Linda 

Det finns alltid plats

Spira slutar aldrig att förvåna mig. Jag tycker att hon på senaste tiden har blivit mer kelsjuk. När vi sitter i soffan i vardagsrummet så vägrar hon att lägga sig på sin filt(2 m bort) eller i sängen på kontoret(7 m bort). Hon ska prångt upp i soffan även fast det verkligen inte finns någon plats!
 
Igår blev jag tokig på henne. Hon satt nedanför soffan med hennes bästa hundögon och pep konstant! Jag sa åt henne att hon skulle lägga sig på sin filt. Hon gick surt dit med böjd nacke och låg där i ca 2 minuter tills hon kom tillbaka och pep.
Så höll hon på i säkert 20 minuter. Vi försökte att se på en film så till slut gav jag upp.
"Ja men hoppa upp då! Varsågod!" Sa jag något irriterat men samtidigt var jag väldigt nyfiken på hur hon skulle lösa detta.
Bilderna får tala för sig:
Soooom hon höll på att böka och jösses så vi skrattade åt henne! 
Tillslut så fick hon som hon ville och började sedan snarka ganska snabbt.
Skam den som ger sig.
Hon är för rolig min lilla vovve men ibland så undrar jag hur hon tänker.
Fast det är faktiskt mysigt att hon är så kelsjuk måste jag erkänna.
 
/Linda
RSS 2.0