När tålamodet brister

Spira har väldigt lätt för att läsa av / känna av när någonting är på gång här hemma. Om jag ska resa bort, då går hon runt och piper och förföljer mig i hemmet. Hon förstår när någonting är på väg att ske och så är det väl med dom flesta hundar. Hundarna har en känsla för att läsa av och just känna av situationer på ett sätt som vi människor inte kan.
Hur som helst, jag tyckte inte att jag gjorde någonting annorlunda igår inför mina föräldrars besök. Jag plockade undan lite saker, lagade mat, dukade och gjorde ingenting som jag anser "utmärkande". Spira däremot, hon visade tydligt att hon visste/anade att någonting var på gång. Hon pep, pep, pep och peeeeep. Jag gav henne mat som hon knappt kunde äta i lugn och ro, utan hon "panikåt" samtidigt som hon pep och gnällde. Visst, hon brukar vara väldigt glupsk men det här var något helt annat. Salivet hängde, hon dreglade och som sagt pep konstant. Jag satte mig då på huk bredvid henne och då slutade hon att pipa och kunde äta sin mat lite mer stillsamt. Om jag gjorde rätt eller fel vet jag inte men lugn blev hon.
Jag försökte verkligen att inte låta henne göra mig stressad men att höra hennes konstanta pipande samtidigt som jag lagade maten gjorde mig tokig. Hon gick runt mina ben så jag var nära att snubbla flera gånger. "Sluta nu!! Vad är det med dig?!" fick jag tillslut ur mig och så ångrade jag mig fort. Jag vill inte bli irriterrad på henne, jag vill inte bli stressad, jag vill inte skälla på henne. Hon förstår såklart inte varför jag skäller på henne, hon visade väl förmodligen bara att hon kände av situationen. Någonting var på väg att hända och oj så rätt hon fick när sedan mina föräldrar kom.
Då började pipandet ännu mer och hon sprang runt, runt i huset. Tillslut när dörren öppnades så kastade hon sig dit för att hälsa på mamma och pappa. Jag har informerat mina föräldrar om att jag tränar med Spira och att dom ska ignorera henne när dom kommer hit. Fast hur lätt är det att ignorera en överlycklig hund som piper och ibland hoppar upp på dig, som gör allt för att få din uppmärksamhet?!
Det är inte lätt men dom skötte sig riktigt bra och jag märker på Spira att hon då blir mycket fortare lugn. När mina föräldrar ignorerar henne och hälsar på mig först. Sedan när Spira har blivit lugn så hälsar dom lite fint på henne. Träning, tålamod och tid. Andas, andas, andas.
 
/Linda



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0