Ensamhetsträning

Det här med att träna Spira på att vara ensam går framåt. Hon är nu bakom galler kortare och ibland längre stunder. De första gångerna la hon sig precis vid gallret och stirrade ut mot vardagsrummet. Hon kunde verkligen inte koppla av.
Nu senast så la hon sig faktiskt på soffan som står i rummet och blundade, det är framsteg!
 
Jag känner mig som världens elakaste matte när jag ställer gallret framför dörröppningen. Spiras hundögon ser ut att kunna börja gråta när som helst men hon behöver faktiskt träningen.
 
 
Jag kan inte ens föreställa mig hur hon ser ut när hon får sin panik/sorg och jag vet inte om jag skulle vilja se det heller. Jag undrar verkligen vad som rör sig i hennes huvud, tror hon att hon kommer att bli övergiven? Om hon ändå bara kunde trivas/känna sig okej med att vara ensam, då skulle saker och ting vara betydligt lättare. Fast det ska väl kanske vara lite svårt och kämpigt ibland.....?
 
/Linda



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0