Skördefest på Åland

Det har varit en riktigt härlig och fin helg här på Åland. Vädret har verkligen levererat sitt bästa och det tackar jag för. Mina föräldrar var på beök över helgen för att gå på de öppna gårdarna här på Åland, skördefesten. Det är verkligen mysigt att åka runt bland gårdarna och få se deras produktion, köpa färska och närodlade råvaror, se fina hantverk, egensydda/designade kläder och mycket annat.
 
Fåren var intresserade av Spira men jag ville inte gå för nära, Spira blir så lätt exalterad och kan börja skälla. Det uppskattas inte, jag försöker att öva bort det men det är svårt! Jag tror inte att fåren eller de övriga besökarna skulle uppskatta det heller.
 
Det var verkligen bra träning för Spira att gå på gårdarna. Det var så mycket människor, djur, hundar och dofter till höger och vänster som höll henne sysselsatt hela tiden. Jag tycker att hon skötte sig helt okej och jag försökte göra mitt bästa för att öva med henne hela tiden.
 
 
Spira är ju inte så liten, det är ca 33 kg hund som drar hit och dit vilket verkligen tar på krafterna. Nu har jag skaffat en ny sele till henne, "VGWBälte extension" som jag blev rekommenderad att köpa, helt magiskt bra är den! Det var Spiras mammas (som tyvärr inte lever längre) matte som tipsade mig och jag är SÅ tacksam för det är en enorm skillnad att gå med henne när hon har den. Den rekommenderar jag varmt om du har en hund som drar mycket i koppel!
 
Här har vi stannat på en gård för att ta en fika. Så mysigt ställe och god fika.
 
Spira var självklart framme med nosen på bordet när det kom godsaker och visst fick även hon ta del av en liten bit kaka. Det som är tråkigt är att hon bara sväljer så jag kan lika gärna ge henne en bit gurka! För ja, hon äter gurka, gladeligen! Det är få saker som hon rynkar på näsan till. Alkohol backar hon för (nykterist, javisst!) och citrusfrukter är väl inte superkul men ändå så vill hon gärna slicka lite på dom, som att hon försöker tvinga sig själv till att tycka om det. Såååå surtsurtsurt men ändå kanske lite gott?!
 
Efter en hel dag ute på olika gårdar så var det en väldigt trött fröken på kvällen. Det blev en lugn och härlig kväll med en god middag gjord på nyköpt kött och kryddor ifrån gårdarna!
 
/Linda

Ridgebacksträff

Idag har Spira fått träffa en annan ridgeback för första gången sedan hon var valp. Så himla roligt att se hur hon betedde sig men jag vet inte om jag tycker att hon var så annorlunda, kanske lite mer valpig. Spira skällde (som väntat) när de först möttes och sedan även lite i rastgården. Vi gick först en promenad tillsammans så att de skulle få bekanta sig lite med varandra, Spira var väldigt ivirg. När vi sedan kom till rastgården så blev det full fart på Spira medan Ebba var mer reserverad.
 
 
Ebba är 5,5 år och hon är så himla fin. Så lugn och tyst. Lite balansövningar bjöd hon på också, väldigt duktig! Hon gick upp, lugnt och metodiskt på stubbarna sedan stod hon kvar stilla. Hon ställde sig till och med på en stubbe med alla fyra benen samtidigt, imponerande!
När jag skulle försöka göra samma sak med Spira så såg det inte riktigt lika graciöst ut....kaos är ett bra ord. Spira liksom kastade sig upp, snubblade, fastnade med tassarna, fick stubbarna på magen och var inte stilla en sekund, suck. Fast det är väl bara att träna, träna, träna.
 
Som sagt så blev Spira väldigt valpig i rastgården, hon sprang runt i cirklar, grävde som en tok och skuttade som ett rådjur. Ebba stod och undrade vad Spira höll på med men lite busade dom tillsammans också.
 
När vi sedan skulle gå tillbaka till våra bilar var Spira mycket lugnare och drog inte alls lika mycket som i början. Jag önskar att Spira blir som Ebba en dag, lugn och inte lika dragig i koppel. Det ska jag se till att hon blir med hjälp av träning. Skam den som ger sig.
 
Nu är det en väldigt trött tjej här hemma, jag och Tommy är rätt slut vi också så det blir skönt med en lugn och härlig lördag nu.
 
/Linda

Ensamhetsträning

Det här med att träna Spira på att vara ensam går framåt. Hon är nu bakom galler kortare och ibland längre stunder. De första gångerna la hon sig precis vid gallret och stirrade ut mot vardagsrummet. Hon kunde verkligen inte koppla av.
Nu senast så la hon sig faktiskt på soffan som står i rummet och blundade, det är framsteg!
 
Jag känner mig som världens elakaste matte när jag ställer gallret framför dörröppningen. Spiras hundögon ser ut att kunna börja gråta när som helst men hon behöver faktiskt träningen.
 
 
Jag kan inte ens föreställa mig hur hon ser ut när hon får sin panik/sorg och jag vet inte om jag skulle vilja se det heller. Jag undrar verkligen vad som rör sig i hennes huvud, tror hon att hon kommer att bli övergiven? Om hon ändå bara kunde trivas/känna sig okej med att vara ensam, då skulle saker och ting vara betydligt lättare. Fast det ska väl kanske vara lite svårt och kämpigt ibland.....?
 
/Linda
RSS 2.0