Träning i hundgården

Det är verkligen enerverande att träna med Spira för hon gör inte som jag vill. När vi var i hundrastgården skulle jag öva balans, gå upp på stubbar men stackarn får bara fler och fler sår på bakbenen. Hon har liksom ingen koll alls, det enda hon tittar på är godisen i min hand.
Jag försöker locka med godisen nära henne, så hon inte ska slänga sig efter den. Jag försöker hålla godisen nära stubbarna så hon förstår att hon ska gå upp på dom (självklart ger jag även kommando om det). Jag försöker göra allting långsamt och metodiskt så hon inte ska gå upp i varv. Jag försöker andas och hålla mig lugn så hon inte ska känna av min frustration.
 
Allt går åt skogen skulle man kunna säga. Spira beter sig som att hon inte ens ser stubbarna, hon kastar sig upp, ramlar ned, glider med tassarna, får skrapsår, slår i hakan, får stubbarna på magen. Okej, jag kommer då fram till följande: stubbarna är kanske en dålig början eftersom de gör mer skada än nytta.
 
Munnen full av jord och huvudet fullt av små vilsna fjärilar...
 
Jag går till bildäcken som står uppradade, meningen är att hundarna ska krypa igenom dom. Det gör hon gladeligen och är väldigt duktig på! Hurra!!
Så jag tänker att vi övar balans på dom istället som är mjuka och inte lika lätta att skada sig på. Jag får henne att hoppa upp på däcken, braaa Spira, duktig tjej och så får hon godis.
Nu till själva "provet", jag ska få Spira att sitta ned på däcken. Hon står just nu och balanserar medan hon ivirigt slickar sig runt munnen för att få mer godis. Spira har någon konstig grej för sig att varje gång man ska sätta henne ned så backar hon. Det är som att hon inte bara kan sätta sig ned pang, bom, utan hon måste ta några steg bakåt varje gång?!
 
När jag nu säger "sitt", lyfter godisen lite bakåt framför hennes nos så huvudet lyfts och rumpan automatiskt sänks så ska hon ändå envisas med att backa!! Jag försöker då få henne att stanna, hålla kvar balansen, inte backa så hon ramlar.
Problemet är ju nu att den koncentrationen jag hade med godisen framför hennes nos och ögonkontakten är som bortblåst. Istället står jag nu hukad framåt, putandes med rumpan, har höger arm bakom hennes rumpa och krampaktigt håller i henne så hon inte ska ramla. Den vänstra handen med godis åker fram och tillbaka framför Spiras nos som självklart följer handen slaviskt.
Så var tålamodet slut och godisen skulle in i munnen vilket leder till att Spira hastigt ställer sig upp och gör ett litet miniskutt fram mot min hand. Glupsk som hon är så tar hon inte bara godisen utan i stort sätt hela min hand i munnen, aj!
Hon trycker dessutom bakåt det bildäck som hon satt/stod på så att det faller bakåt vilket leder till att Spiras bakhalva faller pladask ned och hon slår magen samt hakan i de främre däcken.
Fast hon ser inte ut att lida, hon fick sin godis och är rätt nöjd med det. Jag böjer mig ned för att se så hon är okej men jag kommer bara halvvägs. Hon springer istället som en tok bort från mig och däcken med full fart mot gårdens staket.
Jag förstår henne, det satt ju faktiskt en sjukt intressant (förstå min ironi) fågel på andra sidan av staketet. Suck.
 
Den där björken kunde hon i alla fall hoppa över utan problem, tjoho!
 
Det känns som att jag har sagt det förut men, skam den som ger sig! Jag tror att Spira skulle kunna bli väldigt duktig på en hel del saker om jag bara fortsätter att träna med henne. En del hundar lär sig på en gång medan andra behöver lite mer tid.
Jag ska även gå en hundkurs där jag förhoppningsvis får lära mig mer om hur jag som ägare/ledare ska göra för att lättare få kontakt med Spira.
Visst känner jag mig som världens sämsta matte ibland (ofta) och tänker att någon annan skulle kunna åstakomma mycket mer med Spira än jag. Men nu är Spira min hund och jag tänker f*n inte ge mig. Jag ska nog kunna få pli på henne jag med.
 
Om någon såg mig i rastgården så fick hen sig ett riktigt gott skratt men det bjuder jag på. Någonting ska jag väl bidra med här i världen och vad är bättre än att få människor till skratt!
Det är knappast första gången någon skrattat åt mig/oss, jag har bjudit på en hel del shower med Spira, tyvärr oplanerade/omedvetna shower men ändå, show som show. Skratt som skratt.
 
 
/Linda

Inte bara sanning

Okej, jag kan ha undanhållit en del av sanningen. Anledningen till att mina föräldrar kom på besök i helgen grundade sig i att det fanns lite saker här hemma att laga. Det är ju som sagt någon här hemma som har lite (mycket) problem med att vara ensam ibland och är väldigt tydlig med att visa det!
 
Pappa som är en händig man erbjöd sig att fixa skadorna och det tackar jag för. Det blev så fint, som om ingenting har hänt! Pappa och mamma hade pratat om att de ville komma hit på Sördefesten så det blev liksom två flugor i en smäll! 
Det är en större skillnad än vad bilden nedan visar tycker jag, jag ser knappt märkena ifrån klorna nu men min kamera fick tydligen fram dom rätt bra. Det är väl i och för sig bra med en bra kamera!
 Skenan/listen var även upphöjd på sina ställen men det plattade farsan till, kanon alltså!
 
Nu när denna skada är fixad så vågar jag inte lämna Spira ensam i det rummet igen. Nu övar jag bara med gallret för när jag själv är hemma. Det får bli sådana övningar nu tills jag kan lämna henne helt ensam hemma, för jag vill tro på att det kommer en sådan dag. En dag när hon kan vara ensam hemma utan att förstöra huset och utan att bli olycklig.
 
Snart drar hundkursen som jag anmält mig till igång, som jag längtar!!
 
/Linda

En tur till Eckerö

Som jag skrev i mitt förra inlägg så var helgen väldigt fin här på Åland. Det var inte bara fint väder utan också fint besök av mina föräldrar. Vi besökte de öppna gårdarna på lördagen och var sedan ganska nöjda med det, så på söndagen tog vi en tur till Eckerö. I det soliga vädret tog vi en promenad längst med vattnet och satte oss sedan på en restaurang som hade uteservering på deras brygga. Där avnjöt vi en riktigt god lunch och hade bland annat en rolig/intressant diskussion om hur man bygger en tunnel med tågtrafik under vattnet. Jag tycker att det borde byggas en tunnel från Mariehamn till Kapellskär så man slipper åka båten och så man kommer fortare fram!
 
Ett par fina föräldrar, en glupsk hund och jag. En bättre höstdag.
 
Det var inte jättelätt att få Spira att sitta still och vara riktad mot kameran men med lite godis i handen var hon någorlunda medgörlig.
 
Typ den där blicken (bilden nedan) får hon när hon ser någonting intressant som fåglar, flugor, katter, hundar eller som på bilden, godis! Hon är helt i sin egen värld och går inte att få kontakt med.
 
Det var inte helt enkelt att komma upp på bordet men hon kämpade för sitt liv, det låg ju faktiskt en liten godisbit där uppe. Och vem vet när man får en godisbit nästa gång, det kunde ju ha varit den sista!
 
Spira fick vara med när vi åt och hon var så himla duktig. Jag blev faktiskt lite imponerad av att hon kunde sitta så pass lugn under bordet medan vi åt. Hon pep ingenting och gjorde ingen antydan till att hon ville gå eller skulle dra någonstans. Hon bara satt fint under bordet och var nöjd med det.
 
Om du besöker Eckerö så kan jag verkligen rekommendera ett besök till Gastropub Bodegan. Trevlig personal, underbart läge och supergod mat!
 
Det kändes nästan som sommar när vi gick runt på promenaden men träden och den något svala vinden avslöjade hösten. Skönt var det i alla fall att få sol och värme. Jag behövde inte min tjockaste jacka, tjoho!
 
 
/Linda
RSS 2.0