Oväntat besök

Här om dagen så pratade jag om att jag inte hade sett några rådjur på ett tag. "När man talar om trollen så står de i farstun", som ordspråket säger och det stämde verkligen denna gången. Bara någon dag efter så stod det en ståtlig herre på trädgården som mumsade på vår buske. 
Spira som låg och sov sött vaknade av mitt entusiastiska "skrik",
- Nämen titta!! Ett rådjur!
Jag lutade mig framåt, satte händerna på mina knän och stirrade ut genom fönstret. Spira blev ju då självklart också nyfiken och intog en liknande position fast i hundformat.
Hon blev som förstelnad, sköt fram huvudet och stirrade på rådjuret. Så fort rådjuret började röra på sig så åkte Spiras hals upp men tassarna hade samma position som i början, blixtstilla i en aningens konstig ställning(se bilden nedan)?
Där stod vi som två fån och blängde på rådjuret som om vi aldrig hade sett något liknande. 
Sedan hoppade rådjuret till vänster och ut på vår gräsmatta, då jäklar blev det fart på Spira som sprang efter inomhus. Hon ville gärna att jag skulle öppna altandörren så hon kunde få springa ut men icke sa nicke, så roligt skulle vi INTE ha det.
Alltså hur gör folk som har sina hundar lösa utomhus?! Det skulle aldrig gå att ha Spira lös på en promenad. Eller jo, absolut, klart det skulle gå(det är ju bara släppa henne lös) men frågan är hur kul det skulle bli om ett rådjur/katt/fågel/annat roligt väsen skulle dyka upp. Det skulle inte bli roligt alls eftersom Spira skulle sticka iväg som ett spjut efter, jagajagajaga! 
 
Jag kunde ha Spira lös när hon var valp för då hann jag springa ifatt henne om hon fick syn på något roligt. Nu för tiden så är det inte ens någon idé att jag börjar springa för jag har inte en chans i världen. Inte ens Usain Bolt skulle hinna ifatt henne!
Det är synd, ibland skulle jag vilja släppa henne lös när vi går i skogen. Jag var så nära att släppa henne lös idag när vi var ute och gick. Vi gick i skogen, så tyst och skönt, inte en människa i sikte. Spira gick och nosade fint bredvid mig och jag tänkte att jag skulle ge det ett försök(som jag så många gånger gjort förut med dåligt resultat) men tror du inte att det då, helt plötsligt, från ingenstans(!!), dyker upp en liten j*kla katt?!?! Mitt ute i skogen, där jag precis skulle utmana ödet och släppa min hund lös?! 
Snacka om ett kall från ovan, "Du skall ej släppa den hunden lös, lär du dig aldrig?!"
Så det blev att fort som tusan ta upp lite godis ur fickan, sätta det framför Spiras nos och snabbt gå åt ett annat håll. 
Jag tackar för varningen och jag ska inte tänka tanken en gång till....på ett tag.
 
/Linda



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0