Fina corazón

Det händer att jag säger Cora istället för Spira. Cora finns alltid med mig och hon kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Hon var min och familjens första hund, herregud som vi skämde bort och älskade henne. Fast det är väl så det ska vara.
 
Coras favoritplats på landet.
 
Mitt älskade hjärta.
 
Här fyllde hon 14 år.
 
En oblyg knähund..
 
Leka i leran är roligt! Skämdes lite efteråt...
 
Älskade Cora, hon var en så himla fin och snäll hund. Hon var en riktig familjehund och mattegris. Andra hundar var inte särskilt intressanta utan hon hade en hund som hon lekte med, Tyson. Tyson var hennes bästa vän, en labrador som bodde några hus bort ifrån oss. Det var våra vänners hund och de lekte så himla bra tillsammans. Cora var, precis som Spira är, en hejjare på att springa! Fast Spira är nog faktiskt värre. Spira och Cora är väldigt olika varandra men ibland kan jag se en del likheter och det har väl säkert en hel del med rasen i sig att göra.
 
Myser tillsammans med min bror år 2011.
 
När det har blivit storshopping får man tränga ihop sig i bilen.
 
Favoritplatsen efter sängen (under täcket) är soffan.
 
Cora fick många fina år, hon blev hela 15,5 år gammal, otroligt! På slutet så var hon riktigt skruttig, stela höfter, grummlig blick, dålig hörsel och sov mesta dels av tiden. Vi tog det jobbiga beslutet i familjen att låta henne somna in. Hon kunde knappt gå i trappor, hon hade svårt att göra sina behov (på grund av dåliga höfter) och hon gick otroligt långsamt på promenader. Det var som att hon kämpade sig igenom varje dag, hon levde inte längre, hon bara existerade.
 
Smyger på mig när jag borstar tänderna!
 
Här var Cora hos mig i min lägenhet, bara några dagar innan vi skulle till veterinären med henne. Det var så fruktansvärt sorgligt men jag vill ha lite egentid med henne innan det var dags att säga adjö.
 
Vi köpte Cora när jag var 10 år, herregud så glad jag blev!
 
Den sorgen som jag kände när vi åkte till veterinären och när vi åkte därifrån är obeskrivlig. Det gjorde så himla ont i hjärtat och kroppen. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur jobbigt det skulle vara att ta farväl, det är ju "bara en hund" som många säger. Visst är det en hund men det är också en familjemedlem, en bästa vän och en del av ens hjärta.
 
Det är aldrig kul med avsked, att behöva säga farväl, att bli tvungen att gå vidare i livet utan ett djur eller en människa. Men vi gör det, för vi klarar av mer än vad vi tror. De vi älskat kommer vi alltid att älska och de kommer alltid att finnas inom oss.
Som Impalas matte så fint skrev när Impala (Spiras mamma) lämnade oss:
"De vi älskar går inte bort, de går bara i förväg."
 
/Linda
Hannah
2017-10-06 @ 20:51:57

Så fin hon var, Cora! Det är något alldeles särskilt med seniorer ❤️

Hannah
2017-10-06 @ 20:51:58

Så fin hon var, Cora! Det är något alldeles särskilt med seniorer ❤️

Svar: Ja hon var en underbar vovve. Haha, ja det har du rätt i! <3
Linda Lundin




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0