Söndagsmorgon

God förmiddag!
Eller god och god vet jag kanske inte om den riktigt har varit. Spira är inne i en "ätasåmycketgrässommöjligt" period just nu vilket leder till vissa otrevliga följder. Dessa otrevligheter sker när vi är ute på promenad och behoven ska uträttas. Jag har nu vid flera tillfällen fått dra ut gräs ur rumpan på henne då hon inte får ut det själv. När sådant sker står jag och hoppas på att hon ska få ut allting, "kom igen nu, ta i liiiiite till" och varje gång blir jag lika besviken.
En gång glömde jag bajspåse till promenaden men då hade jag tur att Spira bajsade långt in i en buske. Tills hon kom fram igen och jag såg att det hängde lite gräs i rumpan, suck. Så då tackade jag moder jord för ogräset och kunde få bort Spiras extra svans.
 
Lipar åt mig gör hon också när hon väntar på sin mat, huua vilken ouppfostrad hund!
 
Ursäkta bajspratet men det är ju faktiskt sådant som kommer med på köpet när man skaffar hund. Ibland sker oförutsägbara händelser och då får man bara bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen.
Jag är som tur inte särskilt känslig när det kommer till den biten, speciellt inte när det gäller min egen hund.
 
Nu när jag ändå är inne lite på det här med oförutsägbara händelser så måste jag berätta om en rolig händelse som skedde med vår familjehund, Cora.
Det var en väldigt varm sommardag och mamma skulle in till en av hennes lite "större" kunder för att lämna ett kuvert. Cora som då var med mamma på jobbet varje dag fick följa med i bilen men kunde inte sitta kvar där i och med den väldiga hettan. Det fanns ingen skuggig plats på parkeringen så mamma frågade om det var okej för kunden att Cora följde med in i deras entré en snabbis.
Det var absolut inte något problem, så Cora och mamma gick in till kunden och överlämnade kuvertet samt stod och pratade en liten stund. Då gjorde Cora sin storslagna entré och satte sig ned på deras röda, fina, entrématta och började åka kana på rumpan en rätt bra bit in i lokalen. Som tur var blev det inga märken efter henne men mammas ansikte blev nog lika rött som färgen på deras matta.
Så kan det gå ibland med de små liven! Härligt! 
 
Cora "rumpglidaren" Lundin. Skamsen efter lite (mycket) lek i leran. År 2010.
 
Tillbaka till Spiras gräsätande. Hon spyr inte upp någonting, utan det kommer alltid med ut i avföringen. Jag har läst att hundar ibland kan äta gräs när det saknas kolhydrater i fodret. Det känns som en ganska rimlig förklaring eftersom detta gräsätande har kommit nu när jag bytt tillbaka till hennes tidigare foder, som hon åt innan foderallergiutredningen. Det fodret hon åt under utredningen är ett mer näringstätt foder. Hon åt då inte alls något gräs och var väldigt bra i magen.
Jag funderar på att kanske byta foder men då har jag fått höra att man helst inte ska byta foder så ofta utan hålla sig till ett och samma.
Hmm, jag får ta upp detta med veterinären nästa vecka. Då ska vi ta Spiras andra vaccinspruta som måste ske hos en veterinär. Den tredje sprutan ska också ges hos en veterinär och sedan ska jag börja ta dom själv en gång i månaden.
 
Trevlig söndag!
 
/Linda
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0