Båtliv

Detta är livet, så härligt och rofyllt.
 
Jag har aldrig varit någon "båtmänniska" och det kan väl kanske bero på att jag så lätt blir sjö och åksjuk. Det beror säkert också på att min familj aldrig direkt varit någon "båtfamilj".
Det är nu på senare år, när vi skaffade landstället som båtar blev mer aktuellt. 
Min storebror har däremot åkt mycket båt eftersom han är en så kallad fiskenörd. Eller varför skriver jag/man nörd egentligen? Är det ett ord som beskriver att man har ett stort intresse för någonting eller har det en negativ benämning?
 
Onödig fakta:
Nörd kommer från engelskans slangord nerd och är en stereotyp benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. Ordet användes första gången 1950 i Dr. Seuss bok If I Ran the Zoo, men då med betydelsen av en särskild djurart. Fram till slutet av 1900-talet användes ordet nörd oftast negativt, men idag används ordet minst lika ofta positivt.
 
Den store fiskaren.
 
Okej nu släpper jag det. Min bror har ett stort intresse för fiske. Punkt slut.
 
Nu när jag bor på en ö är båtar allt mer vanligt och därför har det blivit naturligt att åka mer båt. Spiras första båttur var smärtfri och hon var mest nyfiken, så som hon för det mesta är på allt hela tiden! Ibland kul, ibland mindre kul för matte.
 
En orädd fröken på en båttur på Åland.
 
Spira ramlade/gick i vattnet när hon var valp och vi var på vårt landställe. Vi skulle känna på vattnet ifrån bryggan och Spira nyfiken i en strut gick rätt ut i vattnet utan att förstå att hon inte är Jesus. Jag fick lite panik men fick fort upp henne.
Hon gjorde samma sak igen förra året men ifrån båten!! Hon såg fåglar på vattnet och jag höll lugnt i kopplet för jag trodde aldrig att hon skulle våga (vara så dum) att hoppa i efter dom. Men det var precis det hon gjorde!! Jag skrek på Tommy att stanna båten och Spira såg helt chockad ut. Jag försökte dra henne upp i flytvästen men Tommy var tvungen att göra det för jag klarade inte av det själv. Så fick vi tillslut upp en blöt, chockad och frusen hund, suck. 
 
 
Jag önskar att jag hade fått hennes plums på film eller bild men det fanns liksom ingen tid eller ens tanke på en mobiltelefon i det läget. Det ända jag tänkte var, "Hjälp!! Hon måste upp!!"
Nu vill jag ju tro/hoppas att något sådant aldrig kommer hända igen men känner jag Spira rätt så kan jag aldrig vara säker. 
 
/Linda 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0