Ta min hand i din

Längtan kan ibland va’ mer än att drömma om allt som livet kanske kunde ge
Om du vågade lite mer, bara du lever här och just nu
 
Ta min hand och kom ut i livet
Ta inte för givet att det väntar på dig
Ta min hand och låt oss få leka
För medan vi tvekar går livet förbi.
 
Text, Dan Tillberg.
Det är en konstig känsla att komma hem efter julafton, att komma hem till det "tomma". Allt firande har svept förbi och kvar är den avslagna julmusten. Det blev ett konstigt "firande" av julafton detta år och jag tror att det är därför som jag saknar hela julstämningen samt nyårsstämningen. Det skulle lika gärna kunna vara mars just nu men där har väl vädret såklart en viss påverkan också. Det är inte direkt något vinterland utanför fönstret.
 
Skönt är det i alla fall att få känna Spiras värme igen, även om jag redan blivit irriterad på henne på en av våra promenader. Fast det är inte hennes fel, det är mer mitt fel i hur jag hanterar situationen. Hon är bara en hund, hur ska hon förstå om jag inte tydligt visar gång på gång och konsekvent hur jag menar.
Ibland tänker jag på hur Spira skulle vara om inte jag varit hennes matte. Om hon skulle ha kommit till ett annat hem än till mitt. Skulle hon vara en helt annan hund då? Skulle hon aldrig ha fått hennes allergi? Ja, alltså helt onödigt tänkande eftersom att jag aldrig kommer kunna få några svar på det. Bara spekulationer. 
Jag kan inte rå för mitt tänkande, jag försvinner så lätt iväg och ständigt måste jag påminna mig om här och nu. Här och nu.
Är det någon som är bra på att leva i nuet så är det Spira och alla andra djur med för den delen. Ibland, väldigt ofta, så undrar jag vad som försigår där uppe i skallen på Spira. Kanske det inte försigår så mycket, bara alla de där basala behoven om och om igen. Samt "vad får jag ut av det här?". 
 
Imorgon är det nyårsafton och raketer kommer att smällas. Det hör ju nyår till men varför? Var kommer det ifrån? Är det så vi människor avslutar ett år och påbörjar ett nytt, genom att skjuta upp raketer som smäller och bildar fina mönster mot himlen? Samtidigt som vi skålar med champagne(vanligtvis iaf), kysser varandra, kramar varandra och skriker "gott nytt ååååår!!". Skulle någon från en annan planet se detta utifrån så kanske denne skulle tro att vi firar något mirakulöst, revolutionerande!! Vi är finklädda upp till tänderna, har lagat avancerade och påkostade middagar, det är glitter och glamour, dyra cigarrer, konstiga explosioner mot himlen och vi skrattar och är så glada! 
Har det blivit världsfred?! Har alla människor fått lika värde?! Nejnej, det är ett nytt år. Vi har alltså klarat av ett helt år, helt otroligt(!!) och nu kommer det yttligare ett på tur. Håll tummarna för att det går lika bra det året, vilket det ändå tycks ha gjort väldigt många år i rad nu. För så vitt jag kan minnas har det alltid smällts raketer och firats vid årsskiften. Helt otroligt.
 
Missförstå mig inte nu, jag har själv firat på liknande vis i många år men just nu kände jag för att fundera lite. Försvinna lite i tankarna som jag ju brukar. 
Självklart är det kul att vi firar in det nya året, nya utmaningar, nya drömmar och allt vad det kan innebära. Självklart är det kul att få klä upp sig, äta något extra gott, umgås med familj och vänner, gå all in, glitter och glamour för hela slanten! 
Däremot önskar jag att fler och fler väljer att INTE skjuta raketer, en del djur blir så fruktansvärt rädda. Vi smäller enbart för vår skull, för att vi ska behagas. Det finns annat som är fint som inte behöver smälla, typ rislyktor är jättevackert! 
Fast jag vet, jag lägger ned hela den diskussionen eftersom smällarna förmodligen aldrig kommer att försvinna. Det är bara nyår en gång om året, det smäller bara vid 12-slaget (oftast inte iof), barnen tycker det är kul och det finns annat som är värre. Alla dessa argumentationer. Alla gör som de vill.
 
Jag väljer att inte smälla, visst är det fint med raketer men jag klarar mig hur bra som helst utan. För jag kan inte njuta av det ändå, jag tänker bara på alla stackars djur som plågas.
Spira har som tur är inte visat några större tecken på rädsla för skott eller just fyrverkerier men vår förra hund, Cora, hon var livrädd. Jag trodde på riktigt att hon skulle dö när hennes hjärta slog i 180, hon skakade som ett asplöv och var helt okontaktbar. 
Varje nyår med henne var en mardröm. Hon kunde bli rädd och börja skaka bara hon hörde fyrverkerier från teven. Vi provade de allra flesta sätten för att göra nyår så bra som möjligt för henne men herregud vilken kamp det var.
Nu hoppas jag  verkligen att även detta året ska gå bra med Spira. Jag har verkligen försökt från första början att nonchalera smällare och höga ljud med henne. Inte göra någon stor grej av det och det tycks ha lyckats än så länge. Jag lider ändå med henne när alla smällare drar igång, hennes stackars öron(som jag iof ibland undrar om de fungerar).
 
Hur som helst, jag hoppas du får ett riktigt fint nyår hur du än firar det eller inte firar det. Tänk på rislyktorna, bara ett förslag. Riktigt fina faktiskt!
 
 
/Linda
Jennifer
2018-02-02 @ 09:52:51
URL: http://jennifermilton.blogg.se

Åh vad mysig!

Svar: Ja verkligen! Vilken fin blogg du har, så inspirerande. Häftigt med människor som vågar följa sina drömmar!!
Linda Lundin




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0