Ta min hand i din

Längtan kan ibland va’ mer än att drömma om allt som livet kanske kunde ge
Om du vågade lite mer, bara du lever här och just nu
 
Ta min hand och kom ut i livet
Ta inte för givet att det väntar på dig
Ta min hand och låt oss få leka
För medan vi tvekar går livet förbi.
 
Text, Dan Tillberg.
Det är en konstig känsla att komma hem efter julafton, att komma hem till det "tomma". Allt firande har svept förbi och kvar är den avslagna julmusten. Det blev ett konstigt "firande" av julafton detta år och jag tror att det är därför som jag saknar hela julstämningen samt nyårsstämningen. Det skulle lika gärna kunna vara mars just nu men där har väl vädret såklart en viss påverkan också. Det är inte direkt något vinterland utanför fönstret.
 
Skönt är det i alla fall att få känna Spiras värme igen, även om jag redan blivit irriterad på henne på en av våra promenader. Fast det är inte hennes fel, det är mer mitt fel i hur jag hanterar situationen. Hon är bara en hund, hur ska hon förstå om jag inte tydligt visar gång på gång och konsekvent hur jag menar.
Ibland tänker jag på hur Spira skulle vara om inte jag varit hennes matte. Om hon skulle ha kommit till ett annat hem än till mitt. Skulle hon vara en helt annan hund då? Skulle hon aldrig ha fått hennes allergi? Ja, alltså helt onödigt tänkande eftersom att jag aldrig kommer kunna få några svar på det. Bara spekulationer. 
Jag kan inte rå för mitt tänkande, jag försvinner så lätt iväg och ständigt måste jag påminna mig om här och nu. Här och nu.
Är det någon som är bra på att leva i nuet så är det Spira och alla andra djur med för den delen. Ibland, väldigt ofta, så undrar jag vad som försigår där uppe i skallen på Spira. Kanske det inte försigår så mycket, bara alla de där basala behoven om och om igen. Samt "vad får jag ut av det här?". 
 
Imorgon är det nyårsafton och raketer kommer att smällas. Det hör ju nyår till men varför? Var kommer det ifrån? Är det så vi människor avslutar ett år och påbörjar ett nytt, genom att skjuta upp raketer som smäller och bildar fina mönster mot himlen? Samtidigt som vi skålar med champagne(vanligtvis iaf), kysser varandra, kramar varandra och skriker "gott nytt ååååår!!". Skulle någon från en annan planet se detta utifrån så kanske denne skulle tro att vi firar något mirakulöst, revolutionerande!! Vi är finklädda upp till tänderna, har lagat avancerade och påkostade middagar, det är glitter och glamour, dyra cigarrer, konstiga explosioner mot himlen och vi skrattar och är så glada! 
Har det blivit världsfred?! Har alla människor fått lika värde?! Nejnej, det är ett nytt år. Vi har alltså klarat av ett helt år, helt otroligt(!!) och nu kommer det yttligare ett på tur. Håll tummarna för att det går lika bra det året, vilket det ändå tycks ha gjort väldigt många år i rad nu. För så vitt jag kan minnas har det alltid smällts raketer och firats vid årsskiften. Helt otroligt.
 
Missförstå mig inte nu, jag har själv firat på liknande vis i många år men just nu kände jag för att fundera lite. Försvinna lite i tankarna som jag ju brukar. 
Självklart är det kul att vi firar in det nya året, nya utmaningar, nya drömmar och allt vad det kan innebära. Självklart är det kul att få klä upp sig, äta något extra gott, umgås med familj och vänner, gå all in, glitter och glamour för hela slanten! 
Däremot önskar jag att fler och fler väljer att INTE skjuta raketer, en del djur blir så fruktansvärt rädda. Vi smäller enbart för vår skull, för att vi ska behagas. Det finns annat som är fint som inte behöver smälla, typ rislyktor är jättevackert! 
Fast jag vet, jag lägger ned hela den diskussionen eftersom smällarna förmodligen aldrig kommer att försvinna. Det är bara nyår en gång om året, det smäller bara vid 12-slaget (oftast inte iof), barnen tycker det är kul och det finns annat som är värre. Alla dessa argumentationer. Alla gör som de vill.
 
Jag väljer att inte smälla, visst är det fint med raketer men jag klarar mig hur bra som helst utan. För jag kan inte njuta av det ändå, jag tänker bara på alla stackars djur som plågas.
Spira har som tur är inte visat några större tecken på rädsla för skott eller just fyrverkerier men vår förra hund, Cora, hon var livrädd. Jag trodde på riktigt att hon skulle dö när hennes hjärta slog i 180, hon skakade som ett asplöv och var helt okontaktbar. 
Varje nyår med henne var en mardröm. Hon kunde bli rädd och börja skaka bara hon hörde fyrverkerier från teven. Vi provade de allra flesta sätten för att göra nyår så bra som möjligt för henne men herregud vilken kamp det var.
Nu hoppas jag  verkligen att även detta året ska gå bra med Spira. Jag har verkligen försökt från första början att nonchalera smällare och höga ljud med henne. Inte göra någon stor grej av det och det tycks ha lyckats än så länge. Jag lider ändå med henne när alla smällare drar igång, hennes stackars öron(som jag iof ibland undrar om de fungerar).
 
Hur som helst, jag hoppas du får ett riktigt fint nyår hur du än firar det eller inte firar det. Tänk på rislyktorna, bara ett förslag. Riktigt fina faktiskt!
 
 
/Linda

Borta bra men hemma bäst

Nu har vi kommit hem igen efter en längre semester på Boracay, en ö i Filippinerna. Det har verkligen varit en händelserik semester eftersom Filippinerna drabbades av en tyfon som även till viss del träffade Boracay. Vi har därför fått vara med om ett riktigt oväder som ledde till översvämningar, strömavbrott och förstörda butiker. När något sådant händer så inser man hur bra vi i har det som bor där vi bor.
Vi fick några fina dagar också vilket jag är tacksam för men nu i efterhand så är jag "glad" över att vi fick se den  mörka sidan av att bo i de där "paradisländerna" som vi så många drömmer om.
Som grädde på moset blev jag dessutom magsjuk sista veckan och fy tusan så hemsk det var men man klarar av mer än vad man tror. Nu när vi kommit hem har jag dessutom blivit förkyld, allting på en gång. Det är väl lika bra?!
 
Mina föräldrar var hundvakt till Spira när vi var borta och det känns så himla bra när hon är hos dom, jag vet att hon är i bra händer då. Jag hade ett bokat besök till Djurakuten som min mamma fick åka med Spira till och äntligen ska hon sluta äta kortison!
Innan vi åkte hade Spira fått nya utslag vilket såklart gjorde mig orolig men efter besöket hos Djurakuten känns det bättre igen och nu hoppas jag den nya medicinen ska fungera bra.
Jag baddar nu även på hennes utslag med alcogel morgon och kväll vilket ska förhindra utslagen. Den nya medicinen ska hon äta tills vidare förutsatt att hennes blodprov (efter att hon ätit medicinen i fyra veckor) visar bra resultat. Jag håller tummarna för det.
Annars är det samma visa som förut med vaccin var 4e vecka och dusch en gång i veckan.
Min älskade vovve som jag saknat så himla mycket. Det finns så många hundar som har det dåligt, det var hemskt att se de stackars vilda hundarna på Boracays gator. De var fulla med sår och hade skabbig päls. Där är det nog många hundar som lider av både den ena och andra allergin utan att kunna få någon hjälp. Om man ändå kunde rädda dom alla!
 
Eftersom vi var borta under julafton så kommer här en sen julhälsning ifrån oss. Jag hoppas att du haft en fin och härlig jul hur du än firade eller inte firade.
Nu ska jag badda på Spiras sår, sedan blir det vila i soffan. Spira är bra sällskap när man ska ta det lugnt, hon ligger gärna och myser bredvid.
 
//Linda
 
 
 

Sista kvällen

Ikväll är det sista kvällen i huset innan vi åker iväg på lite äventyr. Jag är så förväntansfull, det ska bli en spännande resa och jag hoppas på sol, bad, äventyr och avkoppling. 
Nu har vi haft en riktigt mysig kväll framför brasan och på måndag kanske vi har en mysig kväll framför en annan brasa. En brasa på en strand!
Spira är hos mina föräldrar och där vet jag att hon har det hur bra som helst. Jag kommer längta efter mitt lilla yrväder men självklart njuta av "ledigheten" ifrån henne också. Den lilla råttan tar mycket energi av mig men hon är som sagt värd allt.
Nu är hon på vårt landställe och där kan hon verkligen få nosa i skogen och gå (springa som en dåre) omkring på trädgården. Eller sova framför den öppna spisen, hon har det bra och det gör mig lugn.
 
/Linda 
RSS 2.0