Torsdag och vaccin

Så var det dags att ge Spira sitt vaccin igen = spruta. Jag håller tummarna för att det ska gå bra. Förra gången tog jag sprutan själv och så kommer det att bli även denna gången.
 
Tack för att botemedel finns!
 
Ibland tänker jag på hur illa Spira såg ut och mådde, vilken hemsk tid det var. Jag var så ledsen och frustrerad över att inte veta vad som var fel med henne. Tack och lov är det i dagsläget bra! Hon har just nu ca fyra väldigt små kala fläckar i pälsen men annars är hon så fin.
 
Hemska tider som jag hoppas att vi aldrig ska behöva uppleva igen.
 
Hon har fortfarande kvar sin kala fläck vid halsen men enligt veterinären behöver den inte ha någonting med allergin att göra. Den har varken blivit sämre eller bättre sedan vårt senaste besök hos veterinären så jag avvaktar och ser vad som sker. Spira visar inga tecken på att det skulle göra ont eller klia så då känns det inte aktuellt att ringa veterinären.
 
 
På bilden ovan så ser man det mörka partiet där hon har tappat hår. Det tycks inte vilja växa ut nytt hår men vem vet, det kanske kommer. Så länge hon inte visar tecken på klåda eller smärta så är jag glad. Samt att det inte blir värre som sagt.
 
Annars är lilla fröken sig lik. Hon busar, springer, söker och är allmänt "PÅ" allting som hon ser och hör. Sedan sover och drömmer hon sött!
 
 
 
 
/Linda
 

Hundens dag 2017

Min älskade vovve som jag ibland kan bli skogstokig på men hon är ändå helt underbar.
 
Jag läste precis att det är hundens dag idag, så fint med en speciell dag för våra fyrbenta vänner. Löjligt, onödigt eller tramsigt kanske någon annan tycker men jag tycker att det är kul!
Varför inte uppmärksamma detta fina djur lika väl som vi uppmärksammar en hel del bakverk andra dagar. Det finns någonting att "fira" varje dag, kramarna, pensionärerna, papporna, våfflorna, blommorna, bussarna, pizzorna, förskolorna och så vidare.
Jag vet att en del tycker att fler(alla) av de här dagarna bara är kommersiella "hittepådagar" för att företag ska få tjäna pengar och ja, så kan man också se på det.
Andra tycker att det inte behövs någon "fars dag" för att farsorna ska vi uppskatta varje dag och ja, så kan man också se på det.
 
Alla tycker vi olika.
 
En vacker kväll här i Mariehamn.
 
Vårt underbara landställe i Sverige.
 
Jag höjer i alla fall min näve, bakar tårta, köper presenter, hissar flaggan, blåser ballonger och sjunger glatt idag för alla hundar och hundägare där ute!! Nej, det kanske jag inte riktigt gör men jag ägnar i alla fall en extra minut åt att tänka på alla hundar och hundägare idag.
Det finns så många hundar som far illa där ute, som blir så illa behandlade och som på grund av det dör alldeles för tidigt. Tack till alla de hjälporganisationer som finns, alla volontärer och alla människor som på något vis bidrar till att hjälpa hundar världen över.
 
Spira och gänget på hunddagiset.
 
Nu ska jag till stan en sväng och sedan fort hem för att fortsätta blåsa ballonger! ;)
 
/Linda

Tillbaka på ruta ett

Jahapp, det är inte alltid guld och gröna skogar som Hasse Andersson sjunger så glatt om. Idag har jag haft Spira ensam hemma i ca 1,5 timme och det gick väl inte särskilt bra direkt. Jag har börjat med att ha henne inne på kontoret och ställt ett galler framför dörren så att hon inte ska kunna komma ut. Jag blev rekommenderad att ha Spira på en mindre yta när hon är ensam hemma för att minska stressen. Då har hon inte ett helt hus att springa omkring och känna sig ensam i / vakta över.
Det har gått väldigt bra att ha henne kortare (max 2 timmar) perioder i det rummet utan några större problem. Fram tills idag.
 
Detta möttes jag av när jag gick in i rummet. Ett slag i magen.
 
Vi har skjutdörrar in till rummet ("kontoret") där Spira får vara och även listen till dörrarna hade hon krafsat på så den fått skåror. Listen hade även böjt sig / höjts ifrån golvet. Det gör ont i mig att se detta. Hon måste ha varit så stressad!
 
 
När jag lämnat henne ensam i detta rum tidigare gånger har hon varit flåsig och lite pipig när jag kommit hem igen men rummet har alltid varit helt och fint.
Jag vet inte vad det var som var annorlunda denna gången från tidigare gånger, jag var inte borta längre och ingenting annat anmärkningsvärt hade hänt.
 
Det är så fruktansvärt tråkigt att detta har hänt för det känns verkligen som hundra steg bakåt, tillbaka på ruta ett. Jag vill inget hellre än att Spira ska kunna koppla av när hon är ensam, att hon ska lita på att jag/vi kommer tillbaka till henne.
Hur som helst så är det bara att bita i det sura äpplet och köra på igen. Börja med att ha henne i det rummet bakom gallret samtidigt som vi är hemma, låta henne bara vara där någon minut. Sedan får vi sakta börja gå ut genom ytterdörren. Lämna henne ensam medan vi hämtar posten och slänger sopor.
Myrsteg....skynda långsamt.
 
Nu är hon helt slut och det kan jag verkligen förstå. Hon är söt när hon sover...
 
Min älskade vovve, det är ett ständigt jobb med henne men hon är värd det och jag tänker aldrig sluta kämpa för henne.
 
/Linda
RSS 2.0