En lyckad kursträff

Tjohoo, jag är så glad över gårdagens hundkurs! Spira var verkligen på bushumör(som vanligt) men hon var ändå riktigt duktig. Jag är så glad och stolt. Vår träning har gett resultat och jag är taggad på att fortsätta vår träning tillsammans.
Bilden är från Spiras första valpkurs i Stockholm. Det gick ganska bra på den kursen men en rolig "grej" som Spira hade lite problem med var kommandot, ligg.
Hon liksom "attack la sig" ned med frambenen spikrakt och hårt på marken. Hon kastade sig fram kan man säga och var vädigt snabb på att resa sig upp igen.
Exakt så gjorde hon igår under kursen och jag blev så full i skratt. Fast jag förstår att hon inte ville lägga sig ned på blöt och kall asfalt så jag slutade att begära det av henne.
 
Nu är jag glad och positiv inför nästa kursträff!
Fram tills dess, tränatränaträna!
 
/Linda

Hon lyser upp min vardag

Spira kan verkligen göra roliga saker ibland som får mig att skratta. Min sambo la sig över vår pall när han kom hem ifrån jobbet, för att vila ryggen lite.
Då bad jag Spira att hoppa upp på pallen och visst gjorde hon det. Hon satte sig även fint på Tommys rygg och sedan satt hon bara kvar där.
Hon såg ut att sitta rätt bra där. Det var nästan så ögonen åkte igen på henne. Ibland är hon för rolig!
Den där frågande blicken, "varför ska jag sitta här? Får jag något godis?". Sötnöt.
Nu på tisdag är det dags för hundkurs igen och vi tränar på hundmöten. Jag är taggad, det SKA gå bra. Nu är jag positiv!
 
/Linda 

Klippkort hos veterinären

Nu är det mycket som sker i livet och dagarna bara försvinner. Jag har nu i alla fall fått en tid för röntgen till Spira här på Åland, vilket känns väldigt skönt.
Jag har även bokat ett återbesök till Djurakuten i Stockholm för att prata om Spiras allergi. 
Jag blir så himla lätt stressad kring Spira. Det kan vara allt från att jag har glömt klippa hennes klor till att hon skäller på andra hundar.
Nu har jag lärt mig, mycket tack vare min nya bok(se bilden ovan), hur himla fort och lätt hundarna plockar upp människans mående och känslor.
Självklart känner Spira av min stress och oro, jag kan inte försöka dölja det. Jag måste bara fortsätta att jobba med det.
 
För någon dag sedan kom stressen igen, som en klump i magen. Jag insåg hur mycket hår Spira tappat, alldeles kal på vissa ställen. 
Jäkla allergi var min första tanke. Sedan såg jag små sår vid öronen och på magen, då ville jag låsa in mig på toaletten och gråta. 
Hon får ju sitt vaccin och kortison precis så som veterinären sagt, hur kan det då bli såhär?!
Sedan såg jag hur svullen hon var i rumpan och japp, där var det variga sår och en lukt som är svår att beskriva men vidrig är ett snällt ord.
 
Suck. In akut till veterinären där de konstaterade att Spira hade analsäcksinflammation, IGEN. Veterinären förde in två fingrar i rumpan för att trycka ut den illaluktande smörjan medan Spira skrek som en stucken gris. Vi båda fick hålla om henne med all vår styrka, inte alls kul. Lilla gumman.
Så inte nog med att Spira har sin allergi, nu har hon även analsäcksinflammation som tydligen är något som kan vara(är) återkommande. Tjoho! Klippkort hos veterinären.
 
Min älskade vovve, det är inte alls kul att vara hos veterinären.
Att jag reagerar så som jag gör beror mycket på att det har varit en sådan fruktansvärt jobbig resa just med Spiras allergi. Minsta lilla tecken på henne gör mig alldeles nervös. Jag vill bara att det ska vara bra nu men jag vet att det tar ca 1 år innan man kan se ett riktigt resultat av vaccinet. Jag vet att det kan komma lite bakslag, de har Susanne Åhman på Djurakuten informerat mig om men ändå blir jag arg och ledsen. 
 
Nu längtar jag tills att Spira ska få komma dit igen i December. Så att det får se henne och göra en bedömning.
 
/Linda 
RSS 2.0